mitt liv är verkligen skit,
att födas var en nit.
allt är upp och ner,
och snart orkar jag inte mer.
pga dig är jag aldrig mig själv,
jag har lust att hoppa och dränka mig i en älv.
det känns konstigt att vara glad med dig,
för sen vet jag att du bara ignorerar mig.
men att vara med dig känns också härligt,
men jag måste erkänna att det ibland även känns förfärligt.
det känns som om hela mitt liv står på spel,
och förlåt men det är ditt fel.
men hur sur jag än är på dig så kommer jag alltid på:
att vart jag än skulle gå,
så finns du alltid kvar hos mig ändå!