hat hat hat jag hatar

usch vad hemskt jag mår. jag vill inte leva såhär. allt är bara så hemskt. denna dagen som skulle bli så underbar. det räckte jag kom in i simhallen så började jag må dåligt, det kändes som om jag skulle kräkas. jag ville bara bort, långt borta. jag vill inte leva såhär mer. det känns bara så meningslöst att andas. ingenting är sig likt. precis såhär känner jag mig, det är hemskt. det känns precis som om jag ser ut såhär, som om alla tittar på mig och det är det här dem ser, en äcklig kvinna med på tok för mycket fett. hur kan någon tycka om en sån som mig?

varför måste jag leva för? allt i hemmet ligger på min lott, jag får göra allting. paul är så fruktansvärt egoistisk, istället för att hjälpa mig och berätta att han älskar mig oavsett så känner jag bara hela tiden hur han tittar på mig med avsmak och han påpekar att han vill att jag ska se ut som jag gjorde när vi träffades, han säger hela tiden att jag får inte äta det och inte det och nu måste jag gå till gymet. sen har jag två jobb och måste sköta hela hemmet och allt själv medan han sitter vid sin jävla dumburk. jag hatar mitt liv. kan man inte bara sluta andas?

älsk!!! du är inte fet!!!! du får äta vad du vill!! är han så dum som säger att du ska gå ner till hur du såg ut när ni träffades, är han inget att ha! han ska älska dig som du är!!! börja inte tänka som mig, du vet inte vad du startar inom dig då!!!!