tankarna har varit väldigt mycket fram och tillbaka de senaste dagarna. vill jag detta? vill jag verkligen kämpa såsom vi gör? vill jag vara med dig? känner jag att detta är det rätta? känner jag att du är den jag vill leva tillsammans med? och på alla frågor som ställts i mitt huvud har svaret hela tiden varit JA!!!
varje gång jag kommit fram till det har mina axlar dragits bakåt ytterliggare och jag har känt mig motiverad till att kämpa mig igenom det och se framåt. jag har lovat dig att ge dig lite utrymme och det har jag gjort. längre än vad både du och jag trodde skulle vara möjligt. idag gick det inte längre. jag ringde. och det kändes bra. du sa att du saknade mig och det var som en varm känsla genom hela kroppen. jag blev så glad. men sen kom frågan, vad betyder det här? och det har jag inget svar på. det enda jag vet är att du tänker på mig, och det känns så oerhört bra att veta det just nu. för det är ju det enda jag gör om dagarna på dig, tänker. det är det som får mig att kämpa vidare, äta min mat, gå upp ur sängen och engagera mig i mitt arbete. det är du. utan dig vet jag inte hur min motivation att kämpa vidare hade sett ut. det enda jag lever och kämpar för just nu är att jag ska ändra på mig för dig. att jag ska bli världens bästa flickvän åt dig. att vi ska trivas tillsammans. att vi ska återkomma till där vi en gång var. att vi varje dag verkligen ska känna varför vi vill vara tillsammans. att vi ska vara hundra procent säkra på att vi bara vill vara med varandra.
du har fått mig att tänka i nya banor. du har fått mig att må så bra och verkligen känna lycka och kärlek. äntligen tänker jag verkligen ta vara på det. du skulle bara visst hur mycket jag älskar dig. ♥