det känns mycket mycket bättre idag än det har gjort på hela veckan. det är ingen större förändring egentligen men ändå känns det bättre. efter att vi pratat en lång stund igår var det som om en sten föll bort från mina axlar, som om jag äntligen kunde sätta bort min ryggsäck som jag gått och burit på. jag vill verkligen kämpa för detta. det är det enda jag vill. jag är fullt medveten om en del fel jag gjort på vår färd tillsammans hittills, och jag är villig att rätta till dem. vi kan få det hur bra som helst, det vet jag. just nu måste vi bara låta det ske, tillsammans.
jag har tänkt så mycket på allt vi gjort tillsammans; sälenresan, liseberg, ullared, göteborgsvistelsen, dagen då vi träffades första gången, promenaderna på stranden, när vi grillade på stranden med din bror och madde, våra bowlingturer, biografbesök och bara mysiga hemmakvällar då allt verkligen har varit perfekt. varje gång man tänker på en bra stund så kittlar det till i magen och jag känner mig så oerhört motiverad att kämpa för att det ska vara så i fortsättningen också. jag vill inte låta det fina vi har haft bara gå till spillo och försvinna bort från oss. det vill ju inte du heller. du är verkligen den finaste personen jag har träffat. det finns ingen som gör mig så lycklig som du. jag älskar dig!