Blev inspirerad att skriva den här texten av en slump. Bäst som jag satt på lunchen på jobbet och lyssnade på lite random musik så kommer låten turn back time med AQUA och jag bara får en känsla av att det är precis så jag känner.

En del saker i mitt liv står inte alls till såsom jag skulle önska att dem gjorde. För några år sedan såg jag hur bra ut som helst, smal och vältränad, aldrig megasmal för det tycker jag inte är snyggt någonstans. Skulle aldrig trivas med att vara smal som en sticka, men jag respekterar dem människor som gör det. Men i alla fall, jag mådde jättebra med mig själv och både jag själv och andra människor tyckte att jag var snygg och såg fräsch ut. Det var på den tiden då jag precis blev tillsammans med mitt ex Henric.

Men det var något som hände där. Jag gick upp i vikt och slutade så småningom med ridningen, som jag hållt på med i stort sett hela tiden sen jag var runt 6 år gammal. Många säger att när man trivs jättebra i ett förhållande så finns det risk att man slutar bry sig om sitt utseende på samma sätt, man lägger inte ner lika mycket tid och tankar som man kanske gör annars. Jag tror att det var precis det som hände mig.

När vi sen gjorde slut så tog jag verkligen tag i det, för det är klart man vill komma tillbaka liksom. Jag kände själv att det hade gått för långt och jag tog verkligen mig i kragen och jag klarade att gå ner 13 kilo i vikt och började må bra igen. Ja, jag mådde riktigt bra och kände mig snygg igen.

Sen träffade jag Paul, min älskade pojkvän som jag nu är tillsammans med, och jag tror precis samma sak har hänt nu. Jag vet inte varför jag inte har lärt mig läxan efter första gången. Varför har jag inte tänkt mig för bättre nu när jag har fått svart på vitt att jag inte klarar av att slappna av på det sättet, min kropp har inte det i sig. Jag har i generna lätt för att gå upp i vikt och borde verkligen tänka mig för alltid. Självklart ska man kunna unna sig något och sådär, men verkligen inte så som jag har gjort.

När jag och Paul sen flyttade ihop här uppe i Ängelholm så blev det ju inte bättre precis. Jag fick sluta spela fotboll och vännerna fanns så långt bort att jag knappt kunde träffa dem. Livet blev bara tyngre och tyngre, fast jag trivdes superbra i Ängelholm som stad och med Paul så kände jag mig mer och mer fast och instängd. Att gå till gymet var inte att tänka på för vem skulle jag gå dit med? I Svalöv var allt så annorlunda, där fanns alltid någon man kände när man kom dit, eller så gick man dit tillsammans med någon kompis och man hade roligt samtidigt som man tränade.

Nu har vi bott här uppe i 1 år och 2 månader och jag börjar äntligen slappna av och verkligen trivas. Nu har jag nämligen träffat lite vänner som jag har börjat umgås med, jag har börjat träna fotboll i Kvidinge IF och tycker att det är superkul, men fortfarande, vem ska jag gå till gymet med? Det är ju något som jag verkligen tycker är roligt och det är något som min kropp behöver.

Men jag börjar må så pass bra nu att jag kan gå dit själv, men hur ska man ta första steget? Jag sitter fast och är kluven med hur det hela ska gå till, hur jag ska göra. Jag vet att jag måste ta tag i det nu för jag börjar må sämre och sämre för att jag ser ut som jag gör, jag vill ju inte ha det såhär. Jag vill må bra med mig själv och jag vill att alla andra runtomkring mig ska se hur bra jag mår. Hur ska jag nå dit ensam?

Mina tankar har varit överallt, till och med har jag tänkt på fettsugning och magsäcksoperation, men jag antar att det inte är fullt så illa att jag måste ta till såna drastiska saker, men jag mår fan inte alls bra. Något måste göras, och det nu innan det går mer ut över mitt och Pauls förhållande än det redan har gjort. För det är klart att förhållandet blir sämre när jag mår sämre varje dag. Han mår ju inte bra av att se mig må dåligt varje dag, fast jag är glad så har jag inte samma gnista som jag har haft innan.

Jag måste verkligen ta itu med detta nu.

Men hur?!

If I could turn back time...