därför förklarar jag inte mer än att jag är så oerhört ledsen att det blev såhär, jag vill verkligen inte det. men tyvärr är det inte jag som styr det längre. någon annan måste göra det.
tårar har jag gråtit och ilska har sprutat ut som rök från mina öron, precis som i en tecknad film. dock har jag hållt ilskan för mig själv och försökt hålla masken och bara göra så som förväntas av mig.
när inte ens mitt bästa räcker till, hur ska jag då bära mig åt?