det är nog bara jag som är vaken vid den här tiden och sitter och bloggar. i alla fall bland dem bloggarna jag brukar vara inne och läsa. det är ju ingen som skrivit något nytt på aslänge. haha. men vanliga folk sover ju vid den här tiden. själv kan man inte vända dygnet på fel håll, ska ju ändå jobba på fredagnatt. suck.

sitter istället här och pratar med en gammal pojkvän, numera god vän, som heter christoffer. har gråtit över honom flera gånger i tonåren av olika anledningar. jag var så oerhört kär i honom. okej att man var ung och dum, men det är dagens sanning.
han var som en dröm på den tiden. än idag får jag ett sting i magen när jag tänker på honom, och på den tiden vi hade tillsammans. han har gått igenom så mycket tråkiga saker på senare år, och hur mycket jag än har velat så har jag inte alltid kunnat finnas där. det har ibland inte alltid varit läge för det och vi har tappat kontakten osv. jag vill aldrig att det händer igen. jag vet om att innerst inne är han en väldigt fin person som förtjänar all kärlek och omtanke man kan få. 
han var min första kärlek, min stora tonårskärlek. och jag kommer alltid att känna något speciellt för honom, såsom det sägs att man gör för sin första kärlek, sin första kyss. jag tyckte verkligen om hans förtrollande vackra ögon han hade. ♥