minst sagt alltså. igår när vi körde till röstånga för att grilla med min familj och lite vänner så hände något minst sagt oförutsägbart. när vi hade kört igenom nackarpsdalen och var så nära röstånga att vi kunde se bilisten, så bara stannar pauls bil. den bara lägger av utan förvarning. helskumt. så vi fick bli hämtade där och bilen fick bogseras hem till marie & göran, där den sen fick stå hela natten. vi fick låna en av deras bilar och köra till svalöv med på natten för vi fick sova där. men det gjorde ingenting, det var mysigt.
sen nu idag har vi gått upp supertidigt för att köra till röstånga för att lämna bilen vi lånade och för att hämta pauls bil och sen bogserade vi den till hans kompisars verkstad här i ängelholm, så nu står den där, stendöd. haha. man kan inte mer än småle. vad ska man göra liksom? det är synd som fan om paul men ändå liksom. det är så typiskt.
men det är vid såna tillfällen man bara tänker fan, vi skulle tagit min bil! men det spelar ju ingen roll, för detta hade hänt paul förr eller senare ändå. en himla tur att man har en sån underbar familj som mer än gärna ställer upp och hjälper till.

nu har vi ätit jordgubbar med glass och myst lite här hemma. mamma och pappa har precis kört hem. ska väl bara ta det lugnt en stund nu och göra vid mig lite, för sen bär det ju av till kvidinge för att se en fotbollsmatch. ska bli sjukt skoj. kvidinge if's damer ska ju möta mitt gamla lag, teckomatorps sk. härligt. jag har ju börjat spela i kvidinge nu, eller bara träna än så länge, skitskoj är det.

nej minsann. jag ska vila lite nu. hejsvejs!