känner mig värdelös och totalt maktlös



OBS!!! det här inlägget måste läsas i sin helhet, om man bara läser vissa delar av texten och koncentrerar sig och hänger upp sig på dem så missar man poängen och man kan misstolka det rejält.

den här bloggen har för mig varit ett ställe där jag har kunnat skriva av mig när det är något som tyngt mig och jag mått dåligt över, något jag inte riktigt ville prata om. ibland känns det så otroligt skönt att kunna sätta ord på saker utan att behöva stå ansikte mot ansikte med en annan människa.

allting har förändrats. jag kan inte längre skriva i min blogg när jag umgås med mina vänner, när det är något jag tycker är fel, när jag gjort något speciellt eller när jag bara slappat.

ibland känns det som att andra människor styr vad jag ska skriva och inte. visst, en del grejer kan man förstå. men nu måste jag faktiskt skriva av mig. jag ber om ursäkt om folk tar illa upp men jag har inget val. jag kan inte längre hålla tyst. jag kan inte längre gå runt varje dag och må dåligt utan att kunna prata med någon om det. jag orkar inte mer.

när man blir sårad av en annan människa så kraftigt att ens liv förstörs totalt och man inte längre mår bra av att vara i sitt eget hem, har det inte gått för långt då?
varje dag, varje minut försöker jag vara en underbar vän och ställer upp med allt som står i min makt. men hur ska jag kunna göra något när det svarta hålet som är fyllt med skit bara blir djupare och djupare, finns det inget slut på hur mycket man ska utsätta sig själv för?

människor kan ha enorma kontrollbehov men det här tar priset. jag orkar snart inte längre stå bredvid och se på. snart måste jag göra något riktigt drastigt eller bara ta ett steg tillbaka. men det är det som är det svåra, oavsett hur jag gör så är det bara jag som förlorar på det. det finns ingen jag kan prata med om det här och jag vill inte sätta ord på det här i bloggen heller, jag vet bara inte vad jag ska ta mig till.

när jag har umgåtts med mina vänner så ska väl inte en vän som inte ens varit med bli anklagad för att vara med på bilderna? hur kan man anklaga en person för att umgås med en vän som om det är något fel med det? att klanka ner på en annan människa med falska anklagelser är hemskt, det är så fruktansvärt kränkande. hur kan man ens sjunka så lågt? om man ändå inte lyssnar på svaret, varför frågar man då?
det är egentligen inte lönt att jag förklarar mig. det här inlägget kommer ändå misstolkas sjukt mycket. men det spelar ingen roll längre. bara jag förstår vad jag menar så är jag helt nöjd. kanske får förklara det för en viss person men det får jag ta. jag har inte skrivit något fel i alla fall, för jag har all rätt att skriva vad jag tycker, tänker och känner i min egen blogg.

om någon annan får problem när jag talar om något i min blogg som bara rör mig, då är det personen som stör sig på det som har problem, enorma problem. den här bloggen handlar nämligen oavkortat om MIG, när ska folk fatta det?
nu börjar jag bli arg känner jag, men så är det.

har ni känt någon gång att det kvittar vad man säger för att hjälpa en annan person och för att visa att man menar väl, men personen bara struntar i det ni säger och gräver graven så mycket djupare?
ibland känns det verkligen som om man pratar för döva öron. jag vill så mycket, jag vill varje dag visa för människorna i min närhet att jag bryr mig och att dem alltid kan räkna med mig. människorna som står mig allra närmast är också dem jag tänker på i första hand, före mig själv.

det finns väl ingen annan i denna världen som vill se sina närmaste och bästa vänner fara illa och må riktigt riktigt dåligt? om någon sån människa finns så är den inte särskilt mycket värd för mig.
jag kan inte bara stå och se på. jag kan inte bara. nej jag vet inte vad jag kan längre. jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag kan göra. jag känner mig bara så maktlös.

när är det egentligen dags att sätta ner foten i marken och säga STOPP?
jag tycker det har gått låångt över gränsen redan.

vad gör jag för fel när jag försöker vara en god vän?
vad gör jag för fel när jag talar om för en vän att jag vill henne väl?
vad gör jag för fel när jag bara vill väl?
vad gör jag för fel när jag försöker tala om hur mycket jag bryr mig?
vad gör jag för fel när jag inte längre vill se min vän må dåligt?
vad gör jag för fel när jag lyssnar när min vän behöver prata?
vad gör jag för fel när jag ber min vän att tänka på sig själv först?
vad gör jag för fel när jag tycker att min vän bör behandlas värdigt?
vad gör jag för fel när jag talar om för min vän att hon betyder mkt?

varför känns det hela tiden som om allt jag gör är fel och inte betyder något?


som den goda vän och flickvän jag är så menar jag absolut inget illa med detta inlägget. det är bara det att jag måste skriva av mig. jag måste få säga hur jag känner och hur jag tänker. jag kan inte längre bara ta emot enmassa och låta det gro inom mig, mina känslor måste också få sig lite frisk luft. men vem ska jag prata med?

vem?


Josefine

Jag känner igen mig något så otroligt! Det är riktigt läskigt alltså .. Men jadu .. vet inte alls vad jag ska säga men den känslan du har nu har jag haft flera gånger. Tråkigt nog ..

2009-10-06 @ 15:46:10
Bloggadress: http://jjossefajn.blogg.se/

Anna

Jag förstår precis vad du menar, denna känsla har infunnit sig många ggr.

Hoppas att det löser sig för dig! :)



Hur har din dag varit?

Kram

2009-10-06 @ 21:39:52
Bloggadress: http://qtee.blogg.se/

Anonym

det finns många du kan prata med. du har många fina vänner runt omkring dig. öppna ögonen så märker du det.

2009-10-14 @ 13:33:00

Kommentarer

Ditt namn :
Kom ihåg mej ?
E-post : (bara jag som ser)

Blogg / Hemsida :

Varsågod, ordet är ditt :
ha en underbar dag!
RSS 2.0