vem lurar jag egentligen?

det är ju bara jag själv som tar skada. jag tar ju mig själv närmare både döden och sjukdomarna för varje dag som går. nej, nu får det fan vara nog.

det är inte såhär jag vill leva.
det är inte såhär jag vill se ut.

jag vill inte ligga där i sjuksängen och se tillbaka på saker jag kunde ha gjort annorlunda som egentligen inte är så himla svårt om man ser på det från det perspektivet.

jag fick verkligen en tankeställare och en snärt på nästippen nu inatt när jag såg första avsnittet på senaste säsongen av Anna Skippers du är vad du äter.
det handlade om en tjej som såg ut och vägde ungefär som jag, och så jobbade hon natt. det var en hel del lärorika saker som är viktiga att tänka på när man gör det, som jag inte tänker på. jag vet att dem finns men jag ser inte till att göra det bästa av mitt liv utifrån förutsättningarna jag har med tanke på nattarbetet. jag gör allting bara sämre hela tiden.

på åtta veckor uträttade den här tjejen något enormt, och ändå var det inte så himla jobbigt när jag tänker efter. det kan jag också göra.
det vill jag också göra.
det SKA jag också göra.

jag hade köpt en liten påse godis att ha på jobb, det är ju ändå fredagkväll men jag har inte rört det. jag hällde ut det i papperskorgen, varenda liten bit. jag vill inte ha.

jag har gjort några klick på nätet som jag känner mig nöjd med, och hela mitt liv ska förändras med start..... NU!
inga ursäkter är acceptabla längre.

det passar bra eftersom jag är helt ledig från jobbet nästa vecka. :)

---

jag är oerhört tacksam för alla kommentarer ni ger mig här på bloggen, men på detta inlägg vill jag inte ha kommentarer i verkliga livet då detta är oerhört jobbigt för mig. jag vill inte prata om det, inte i nuläget, jag är inte redo.
men kommentera gärna här.
tack för respekten och förståelsen...