det känns för tillfället inte som att jag syns.
jag känner mig så lost in space, bortglömd och förbisedd.
det enda jag vill är att vara älskad, sedd och omhändertagen.

jag känner mig så ensam och kall.
jag fryser fast jag ligger under täcket.
jag vill tillbaka till tvåsamheten och värmen.
om detta bara kunde vara över snart.

det känns precis som att allt annat är viktigare än jag, än oss.
jag vet att det måste vara så just nu, och att det snart är över. men ändå.

jag vill inte att det ska va så.
jag vill att det ska vara som det borde.

men jag missunnar inte dig detta, jag hoppashoppas att det inte är förgäves.
även fast jag tycker att det är jobbigt, så vill jag att det ska gå bra.
jag vill så gärna att allt ska lyckas.
jag vill att allt missunnande ska ge resultat och kännas värt det.

det måste vara värt det.
jag väntar på dig.

vår tid kommer...