jag tror att gosan är världens mest bortskämda katt. vi tog ut henne på en liten tur innan när vi skulle vädra lägenheten, vill ju inte att hon ska smita ut genom fönstret från tredje våningen och slå ihjäl sig, mitt hjärta hade krossats kraftigt då, vet inte om jag hade kunnat förlåta mig själv, det är ju trots allt mitt ansvar.
men i alla fall, vi träffade sully, en annan katt som en granne har, en ganska stor honkatt, lite äldre. men gosan bara fräste, och sully fräste tillbaka, det var däremot inte gosan van vid så hon gick inte ens nära. det hade varit mycket roligare om gosan kunde hitta en vän. känns lite sådär tills sen när vi ska para henne med katten från örkelljunga (junior), tänk om hon skulle hoppa på honom eller något och att dem skulle bråka och skada varandra. det hade ju verkligen varit illa. jaja men vi får väl se, ska försöka vänja henne lite till innan dess. det är ju ändå tre månader kvar, men gud som jag längtar. det går inte att beskriva...