det är precis så jag har det nu, mongotråkigt. vet ärligt talat inte vart jag fick det uttrycket ifrån, men det är megatråkigt i alla fall. jag tror inte många fattar hur tråkigt det är. jag känner bara, ååååh SKJUT MIG. känns som jag avlider inombords, så tråkigt är det.

när jag kom hem från jobbet i natt så skulle en underbar vecka börja. paul skulle ha semester och vi skulle bara umgås med varandra och ha det mysigt. det var såå längesen. han har jobbat hur mycket som helst den senaste tiden och vi har typ inte haft tid med varandra och att göra roliga saker tillsammans alls. iofs så har vi sett en del prisonbreak men det är ju bara för att han har jobbat så mycket att det är det enda han har orkat göra, och jag tycker inte direkt att det är som att man gör något tillsammans - att ligga i varsin ände i soffan och glo in i en jävla skärm. det är bara att göra saker i samma rum tycker jag. man bara ÄR liksom.
men vart tror ni att han är nu? jo han är och jobbar. på sitt extraknäck. han kan inte hålla sig därifrån.
jag blir så himla besviken. det här skulle ju vara VÅR vecka. snyft.

egentligen skulle jag behöva lägga in lite tvätt, fixa iordning allmänt, diska och fixa i köket, börja på maten. men ORKA?!??! varför måste jag gör allt för?
jag känner mig så otroligt uppgiven när det gäller allting. för det känns liksom som att det kvittar vad man gör så är det ändå inte bra nog, det är ändå inte tillräckligt. det enda jag vill är att räcka till och vara den bästa flickvännen i världen för honom. men ändå är det inte bra nog. ändå är jag bara hans andrahandsval efter jobbet. jag vill inte vara något andrahandsval. ska jag acceptera det och lära mig att leva med det? är jag inte värd att behandlas på ett bättre sätt?

jag har i alla fall handlat glass av glassbilen. alltid nåt. men inte ens det känns trevligt längre.

nu känner jag att det är ganska mycket klagande och gnällande från min sida, men vad ska man göra när man inte ser något ljus i tillvaron överhuvudtaget?! skriva om något roligt? men jag kommer inte på något.

och vet ni vad det allra värsta är?!
inte ens gosan har velat kela idag, hon har bara legat och sovit hela dagen. det känns verkligen som att man är uppskattad, inte ens katten vill umgås med en. hur ska man tolka det?!

oooh, jag önskar att jag hade någon just nu...