Just nu hade jag verkligen behövt lite (Läs: mycket) uppmuntran och styrkekramar.
Det mesta känns tungt och jag har verkligen ingen ork eller lust att göra nånting.

Jag sitter här hemma i lägenheten helt för mig själv och tankarna far omkring. Den största och mest återkommande frågan är: Vad duger jag till egentligen?

Vad är jag bra på?
Vem uppskattar mig och varför?
Vad är meningen att jag ska göra nu?
Är allt jag gör tillräckligt?
Är NÅT jag gör tillräckligt?

Vill bara gräva ner mig just nu.

Något jag kan säga att jag är bra på är mitt jobb. Där vet jag min plats, jag vet vad som är min uppgift och jag utför den utan att någon kan säga att jag gör fel för det gör jag inte.

Jag känner att jag önskar att jag var på jobbet just nu. Tro det eller ej men jag gör verkligen det. Precis i detta nu finns det ingen plats jag vill vara på mer än mitt jobb. Jag vet att det låter otroligt men där skulle jag i alla fall känna att det jag gör är bra och att det räcker till. Och det är precis såna känslor jag behöver just nu.

Egentligen är det min jobbehelg just nu men min fot gör så ont att doktorn ordinerade att jag skulle stanna hemma fram till minst måndag. Inte vad jag behöver just nu kan jag säga.

Jag skulle vilja ha en trygg axel att gråta ut på och en stor, stark, varm famn att krypa upp i och bara vara. Men jag har ingen sån, och jag vet att jag inte skulle tillåta mig själv att visa upp mig så svag. Min fasad skulle kliva fram och ta över. Hur ska jag kunna riva denna mur? Den känns inte särskilt hälsosam för mig just nu...

Bläääää på allting!