igår var jag iväg på mitt första dressyrpass hos en tränare i närheten av där mitt stall ligger. eller mitt och mitt, det stallet där hästen jag rider står.

jag hade sett fram emot det så himla länge. på vägen till stallet så kom jag dock inte fram då en annan person kört i en snödriva och det var massa snö överallt och jag bara kände "neeeeeeej, inte idag".

men som tur var så kom jag fram till sist, hade dock inte så mycket tid i stallet innan jag var tvungen att ge mig iväg som jag hade hoppats, så jag hann inte sätta på mitt nya pannband i tränset och inte heller mina nya stigbyglar, så dem får jag helt enkelt ha på måndag istället. tråkigt men sant...

på vägen till ridpasset var det helt underbart, red över en stor åker som var full med nysnö och hifhof fick kämpa sig igenom det då han hade snö upp till knäna. men vi tog det lugnt och hann ändå i tid. men gud va underbart det hade varit att galoppera i nysnön där, men det var för riskabelt.

när vi sen kom ner till ridhuset var han ju redan uppvärmd med tanke på att det var en rätt bra bit vi gick över åkern.

jag började med att skritta och trava lite runt hinderstöden och småhindrena som stod uppställda i ridhuset och han reagerade riktigt bra till slut. i början var han lite reserverad, inte van vid ridhuset och inte van vid såna saker som står uppställda överallt. men det blev bra efter en stund.

ridpasset då. som sagt så har jag inte ridit för något tränare på det sättet privat förut så det var en ny upplevelse för mig, och fruktansvärt lärorikt. gillade det skarpt.
jag lärde mig lika mycket om jag normalt kanske gör på 10-15 ridlektioner på en ridskola, jag har därför beslutat mig för att inte rida på ridskolan mer utan köra helt på privat träning med hifhof. det är dessutom bra för mig och honom för att bli mer sammansvetsade än vad vi är nu.

i början gick det lite sådär, jag hade några saker att rätta till men när jag ändrade på dessa blev hifhof som en helt annan häst. han lyssnade mer och slappnade av mer och mer för varje minut som gick och när det var dags att skritta hemåt igen var han nästan helt avslappnad.

jag var supernöjd och har nästa tid på tisdag. och jag ser fram emot det som fan!