oförståeligt
ena dagen är allt underbart och man älskar sin tillvaro.
nästa dag är allt ett helvete och man vill bara bortbortbort och glömma allt och bara skita i allting.
varför kan man aldrig veta exakt vad man vill och hur man vill ha det?
varför kan det inte vara så att man alltid bryr sig om varandra?
varför ska allt vara så jobbigt att tänka på?
varför vet man inte hur man ska ändra på saker och ting?
varför kan man inte alltid vara ärliga mot varandra?
varför har man ibland delade meningar och börjar tjafsa?
varför kan man inte bara komma överens alltid?
varför kan man inte bara tycka samma sak varje dag?
varför kan man inte visa att man bryr sig alltid?
varför kommer man inte alltid i första hand för sin partner?
varför är allt annat plötsligt mycket viktigare än förhållandet?
varför är det så svårt att ställa allting tillrätta igen?
varför skriver jag egentligen det här inlägget?
hum, å hur ska man kommentera dett ainlägget på ett bra sätt? Svårt. Men jag antar att detta får duga..
Ens liv kommer alltid bestå utav "varför" tankar/funderingar/frågor osv för att man ska kunna lära sig att uppskatta de stunder i livet som verkligen är bra.
Livet består utav motgångar men det är också för att man lättare ska kunna glädjas av de stunder då livet är bra. Kanske inte superbra, men bra.
Jag tror också att alla dessa "varför" uppstår hos sig för att man kanske har för höga förväntningar utav tillvaron? Man har alltid en viss bild i huvudet om hur man VILL att det ska vara, men man får inte glömma det att det bara är en bild, en fantasi som hade varit underbar fall det nu var så.. MEN, det handlar nog om olika förväntningar och förhoppningar att man har satt de för högt, att dra linjen lite längre ner till det som faktiskt KAN hända, de som är realistiskt att det finns en chans, där är det nog bättre. Då slipper man nog de där ordet varför :)
Haha invecklat :P Hoppas att du fatta en del iaf :)
Jaaa, hur vart det med den? Saknar dig!
pp