Det finns många saker i livet som verkligen gör det värt att leva. En människa som inte har några drömmar, inga vänner, ingen familj, inga "lyxprylar" (ex. TV, mp3, dator, mobiltelefon osv.) och inga fritidsintressen, kan faktiskt ändå leva sitt liv utan att det går någon nöd på honom/henne. Men när jag tänker tanken så frågar jag mig; mår den här personen särskilt bra?

Den frågan ställer jag mig eftersom jag är van vid ett helt annat liv. Jag lever det moderna livet 2009. För mig är det självklart att ha en mobiltelefon, en TV i vardagsrummet, vänner runtomkring mig som kan ringa bara för att fråga hur jag mår, drömmar om hur jag vill att min framtid ska bli, en underbar familj som stöttar mig i vått och torrt osv.

Tänk om man bara hade tagit allt det här ifrån mig och satt mig på ett torp ute i skogen någonstans. Jag skulle ha tillgång till mat och så och jag skulle ha ett jobb så att jag klarade mig. Men jag vet inte om jag hade mått så bra ändå. Allt det andra jag räknade upp är ju en del av mitt liv. När jag tänker i dem här banorna inser jag hur bra jag verkligen har det. Det finns så oerhört många andra människor här i världen som bara kan drömma om rent vatten eller en TV. På senaste tiden har jag börjat fundera på en hel massa saker, och det här är en av sakerna.

Ofta går jag (som så många andra) runt och klagar på saker och ting för att dem inte är som de borde, TVn kanske inte får in kanalen där mitt favoritprogram går, det finns ingen mottagning på mobiltelefonen eller också så har vi bara "mindre god" mat hemma i skafferiet men även när man ska behöva sitta hemma ensam en kväll för att vännerna redan hade andra planer när jag ringde dem.

Varför kan jag inte bara gilla läget och ta dagarna som dem kommer och vara oerhört tacksamma för hur bra jag har det. För jag måste verkligen medge att jag lever ett ganska bra liv trots allt. Fast saker och ting inte alltid står rätt till, så går det verkligen ingen nöd på mig.

Det enda jag tänker på är att jag önskar att jag kunde dela med mig av lite av mitt liv till människor som har det tusen gånger sämre, kanske i andra världsdelar, men jag vet att det finns människor i Sverige som drömmer om att bara ha tak över huvudet. Och med detta inlägg vill jag skänka alla dem människorna en tanke och jag fäller en tår för dem, dels av medkänsla dels av lycka för hur tacksam jag är för att jag har det så bra.

Never ever complain when it's really okay...