lightprodukter - good or bad?

Pepsi Max har blivit en ny favorit hos mig. Istället för att trycka i mig godis och annat onyttigt så tar jag hellre ett glas just pepsi max, eller coca cola zero. Har lär mig att uppskatta dessa två drycker riktigt mycket och faktiskt älska dem, men det har tagit ett tag kan jag lova.
 
Näst intill alla jag känner rynkar på näsan åt det här med lightläsk osv pga alla sötningsmedel och så som forskare har kommit fram inte är bra för kroppen. Men det är så himla mycket som inte är bra för kroppen, men ändå använder och äter man dessa saker dagligen. Men just lightprodukter har folk blivit så himla emot, jag fattar inte det.
 
Vi lever i Sverige, och här är (tack och lov) det mesta reglerat och hårt kontrollerat. Om det verkligen hade varit så hälsofarligt med aspartam och allt var det nu heter som finns i lightläsk så hade det faktiskt inte fått säljas i butikerna såsom det faktiskt gör. Helt ärligt, dem hade inte det.
 
Allt är ju såklart relativt. Det ÄR ju faktiskt inte naturliga ämnen utan konstgjorda, vilket innebär att det innehåller kemikalier och annat skit, men människokroppen har utvecklats så pass att man faktiskt tåler dessa ämnen (mer eller mindre från person till person givetvis) i lagom mängd.
Om man överkonsumerar något som inte är naturligt att förtära så är det såklart inte bra, men allt handlar om ens eget förnuft. Om man dricker ett glas pepsi max om dagen så är man inte i dödsfara och ens hälsa är faktiskt inte särskilt hotad. Det handlar om ifall man dricker hutlösa mängder som kanske 10 liter lightläsk per dygn som man faktiskt ligger i riskzonen, men vem har tid över att faktiskt göra det???
 
Ex. för några år sedan kom en forskargrupp ut i media och sa att man kunde få cancer av chips. Och hjälp vilket rabalder det blev. Nu skulle alla plötsligt sluta äta chips. Men sen efter ett tag kom det fram - det handlade om man åt ca 20 stora påsar chips om dagen. Och det gör ju inte folk. Herregud.
 
Så snälla människor, var inte så syniska och rädda bara för att en hop forskare har varnat för det här med lightläsk bara för det har blivit en stor grej nu. Sunt förnuft är det enda rätta i sammanhanget! 
 
 

Sluta trakassera Drottning Silvia

Nu tycker jag att det får vara nog.

Jag hörde på radion om Kalla Fakta's specialprogram om granskningen av Drottning Silvias fars medverkan i tyska nazistpartiet. Jag tycker att sånt är jätteintressant, därför ville jag se det och det har jag gjort nu, och jag måste säga att jag tycker otroligt synd om både Drottningen och hennes familj.

Drottningens pappa VAR med i nazistpartiet, okej visst. OCH???

Det är ju inte precis så att Drottning Silvia delar åsikter med nazisterna och Hitler, varför ska hon då straffas för något som hennes far möjligtvis kanske har gjort eller sagt?

Jag tycker inte att det är rätt, det var då och nu är nu. Drottningen har vid ett flertal tillfällen beklagat sin faders medverkan och samröre med nazisterna, mer än så kan hon inte göra och jag tycker definitivt att det räcker. Hon ska inte behöva stå till svars för det, hon ska inte ens behöva bli granskad så pass hårt som hon blivit på grund av det.

Drottningen har gjort en egen undersökning om sin far och hans medverkan med nazisterna, och det var just denna undersökning som Kalla Fakta granskade. Grejen var att man inte tyckte att hennes undersökning var bra nog. Men just i detta anser jag att hon inte ska behöva göra en sån undersökning från första början för att vara journalister till lags.

Drottning Silvia är Sveriges drottning oavsett vad hennes far har eller inte har gjort. Det går inte att ändra på, inte av den anledningen i alla fall. Och jag tycker definitivt att man borde lägga ner den här debatten nu. Kungafamiljen ska inte behöva stå till svars för detta, dem har inte ens med det att göra.
Drottningen råkar bara dela DNA och efternamn med sin far, för den sakens skull står hon inte bakom nazisternas åsikter och handlingar.

Nej, detta gör mig förbannad. Lämna vår vackra Drottning ifred.


Ett lyft för ridsporten

På idrottsgalan i måndags hände något riktigt stort för ridsporten, hoppningen framförallt.

Rolf-Göran Bengtsson är rankad Nr 1 i världen i hoppningen och han har blivit belönad för sitt hårda arbete och sina framgångar, med Jerringpriset (folkets pris).

Just ridsporten är ju en mycket speciell sport, egentligen kan man inte kalla det för sport i första hand utan Livsstil, för det är ju en hel livsstil att hålla på med hästar. Man har alltid hästarna att ta hand om, man är aldrig ledig ifrån dem. Det är djur, och inte bollar. Hästarna lever, bollar är döda ting.
Det är just det som många glömmer bort, det tar så otroligt mycket mer tid än vad någon annan sport gör. Därför tycker jag att det verkligen var på tiden att någon från ridsporten fick ett pris och verkligen uppmärksammades för en större publik och i ett större forum.


Texten nedan är tagen från Wikipedias hemsida.

Fakta:

Rolf-Göran Bengtsson fyller i sommar 50 år och kommer ifrån Södra Sandby utanför Lund, men bor numera i Breitenburg, Schleswig-Holstein i Tyskland.

Han började som mycket ung med ponnyridning och har två SM-guld i fälttävlan (ponny-SM 1977 & 1979).
Han har jobbat som beridare hos Jan Tops och tävlade då mycket framgångsrikt på stoet Isovas Pialotta. Numera har han, tillsammans med Bo Kristoffersen, egen verksamhet i Tyskland.

1996 tog han sin första Grand Prix-seger i Göteborg på hästen Paradiso, och efter det har han vunnit ytterliggare tolv tävlingar.

År 2004 var ett blandat år. Misslyckade tävlingar mixades med framgångar som Grand Prix-segern i Cannes och lagsilvret  vid OS i Aten, där han tävlade med hästen Mac Kinley.
Han var även med om en olycka som höll honom borta från ridningen under en tid.

År 2008 vann han silvermedalj i den individuella hoppningen under Olympiska sommarspelen i Peking, Kina, med hästen Ninja la Silla. Detta var Sveriges första individuella medalj i hästhoppning sedan 1932.

Både 2001, 2008 och 2011 tilldelades han även Sydsvenska Dagbladets pris Skånebragden.

2011 års idrottsgala innebar att han belönades med Jerringpriset (folkets pris) för sina insatser under året.


måste man vara ensam ?

jag vet inte varför jag valde den här rubriken till detta inlägget, den är lite missvisande mot var det egentligen handlar om, men det är ju allt i samhället så det kvittar.

men det här med att köpa kläder som absolut ingen annan har, varför ska man bry sig så himla mycket om det? alla andra som man umgås med behöver ju faktiskt inte ha det på sig samtidigt, hur stora är dem oddsen liksom?

den här reklambilden som visas typ överallt just nu är verkligen snygg:



tunikan som modellen har på sig kommer ifrån gina tricot och är utan tvekan en av produkterna som säljs mest där just nu, men den är faktiskt ursnygg.
jag har precis beställt hem en eftersom den är slut i typ alla butiker. jag älskar den och tycker den är hur snygg som helst, att alla andra har en, ja det skiter jag i. jag måste ju få ha på mig det jag själv gillar och inte hela tiden gå efter att jag ska ha något som ingen annan har.

punkt.

kissie skrämmer mig

jag tycker otroligt synd om den där människan. jag förstår faktiskt inte...

jag har läst hennes blogg några gånger, följer den definitivt inte, tycker bara den är pinsam. men det är så långt ifrån hur en person ska bete sig som det bara går att vara.

nyss tittade jag på när hon var med i bella&tyra show, och jag blev faktiskt chockad. ärligt så trodde jag att jag skulle skratta eller bli förbannad eller nåt i den stilen, men chock är nog mer rätt ord att använda.

ni hittar programmet här.

när man ser hennes beteende i programmet så skäms man lite över att vara tjej. jag vet inte varför, men allt känns så himla förljuget och överspelat.
som bella påpekade, så är det även en gåta för mig hur en sån som kissie kan sova gott om nätterna. hon bryr ju inte sig alls om andra människor, hon kör bara sitt race och skiter i alla andra. visst, det kan vara bra att göra det ibland (jag gör det själv då och då) men det finns faktiskt gränser.

det är så himla mycket jag har att säga om hennes framträdande där, men jag får inte fram orden. det är bara så himla ofattbart allting. helt sjukt.

hennes egna ord var att kissie är en bitch men inte alexandra, men det var alexandra som ställde upp i programmet. men framträdandet och den personen som satt där i fåtöljen var en av dem bitchigaste jag varit med om. helt sjukt. att en sån som hon kan kalla de båda programledarna för bitchar, det är bara så himla korkat. hon måste vara totalt jävla blind som inte ser hur hon skämmer ut sig för hela svenska folket.

hon tror inte att hennes så kallade "roll" som kissie kommer att påverka henne i framtiden när hon ska söka jobb osv, men där har hon fel. det kan jag sätta min högra tumme på. det är klart som fan att allt påverkar en nuförtiden. speciellt i dessa tider. hon kommer nog själv att märka det när hon är slut som artist.

hon påstår att kissie och alexandra är två helt olika personligheter och att kissie bara är en roll hon spelar för att provocera i bloggen.
det är något jag personligen inte alls tror på.
jag är helt övertygad om att kissie bara är alexandra i egen hög person men att hon är för feg för att säga sina åsikter i verkliga livet så därför har hon bloggen så hon kan skriva ner det och sen påstå att det inte är hennes egna åsikter alltid utan att hon spelar en roll. det är bara skitsnack. det är i alla fall jag helt övertygad om.

om jag var kissies familj skulle jag skämmas fruktansvärt mycket och göra allt för att hon skulle ändra på sig. hon är ju bara föör pinsam.

men som jag skrev som rubrik så skrämmer hon mig.

med det menar jag att jag inte alls förstår hur hon kan bete sig som hon gör. hon tror till hundra procent att hon är tusen gånger snyggare än alla andra och att hon är så grymt älskad så hon kan leva på det för resten av sitt liv.och precis det som skrämmer mig är att hon faktiskt tror på det själv, att hon inte kan se hur verkligheten ser ut. verkligheten är en helt annan än den kissie tror sig leva i. hon blir nog varse om det. och när den dagen kommer, så kommer jag att tycka otroligt synd om henne för att ingen i hennes närhet har varit ärlig nog att tala om det för henne tidigare...

alexandra och kissie är ondskan själv i egen hög person!


en del grodor måste ut

det finns egentligen så otroligt mycket att skriva om det här, och ändå vill jag inte skriva vad det handlar om. förstår ni vilket dilemma jag sitter i? man vill berätta så mycket och förklara hur läget är och ditten och datten, men det går inte.

av respekt till en del andra människor måste jag hålla tyst. men jag måste verkligen skriva av mig så jag får göra mitt bästa för att ingen ska förstå vad i herrans namn jag svamlar om. haha.

en del människor har enorma problem med sitt liv. det är faktiskt så, nu syftar jag inte på någon speciell (eller jo det gör jag ju faktiskt egentligen) men det är verkligen så. det mest komiska i det hela är att hur många gånger man än talar om vad en viss person har för problem så finns ingen vilja att ändra på sig, och definitivt inte någon som helst lust att lyssna när någon annan ger konstruktiv kritik i personens beteende.

ibland kan man bara inte göra allt som man känner för. ibland måste man ha spärrar som talar om att man borde låta bli fast det skulle vara jävligt härligt att göra det. vad det nu än handlar om.
om man inte har dem här spärrarna automatiskt så borde man nog börja lyssna mer på sin omgivning, för den brukar vara enormt duktig på att både berätta och visa hur man bör bete sig i olika situationer.

en sak som är otroligt frustrerande, det är när en person gör fel eller säger något korkat eller på något annat sätt gör något dumt, och flera andra människor talar om hur fel det faktiskt är och att man kanske borde göra på något annat sätt istället - så bryr sig inte personen om det det minsta utan fortsätter att köra på sin egen linje och tror verkligen att det är alla andra som har fel och att man själv är störst, bäst och vackrast.

människor som ständigt besitter en attityd som i princip utstrålar: "kom inte nära, då hugger jag", dem är verkligen värst. jag klarar inte av att föra en normal diskussion med en sån person. då drar jag mig hellra undan. men det borde man egentligen inte, för såna människor har allvarliga problem av något slag. såna människor måste ha varit med om något i livet som gör att dem agerar som dem gör. man borde istället öppna ögonen och försöka hjälpa. dem kanske inte har någon att prata med eller någon som bryr sig om dem och frågar hur dem mår någon gång ibland. det är så oerhört viktigt.
om inte jag hade haft alla människor runt omkring mig som älskar mig och verkligen visar hur mycket dem bryr sig och som alltid finns där när jag behöver prata om något, så är chansen väldigt stor att min attityd skulle bli något i den här stilen som jag nyss berättade om.

ärligt talat så vet jag inte vad jag svamlar om i det här inlägget. men jag har väl fått sagt lite det jag vill ha sagt utan att berätta vad det egentligen handlar om. en del värderingar ville jag bara ha ut ur min skalle, ville inte hålla dem för mig själv längre.

bara bortse från detta inläggert, kära läsare. det är bara trist skit!


new moon = besvikelse

nu ikväll var jag och paul och såg new moon på bio i helsingborg och jag blev faktiskt sjukt besviken. ettan var typ tio gånger bättre.
det visades dock mycket hud på sjukgt snygga grabbar så för den sakens skull är den klart sevärd, för det är minsann inte många filmer idag som har mycket hud på killar och inte ett skit på tjejer. jätteovanligt, och mycket välkommet!

men jag tyckte inte filmen hade någon direkt spänning. den var grymt romantisk och riktigt mysig, men inte spännande alls. man kände liksom inte att man ville veta vad som skulle hända härnäst, vilket man brukar göra i en riktigt bra film.

sen slutet ska vi ju inte prata om. det var liksom inget slut som får en att känna att man bara måååste se nästa film, utan man bara "jaha, var det här allt?". riktigt dåligt.

men jag tycker ändå att ni ska se den själva och bedöma vad ni själva tycker om ni gillade ettan. för riktigt många som jag känner har tyckt att den var superbra. och när trean kommer så ska jag definitivt se den!


alkoholism

jag halkade in på en blogg för en stund sedan och läste ett inlägg om just alkoholism. ville så hemskt gärna kommentera det, för jag har så mycket att säga om det men jag kom fram till att jag själv ville skriva ett inlägg om det istället, hade funnits enorm risk att kommentaren skulle bli megalång annars.

klicka här för att läsa inlägget som jag träffades av!

det finns så otroligt många typer av alkoholism. man kan inte säga att alla alkoholister är si eller så. en del människor har själva valt att hamna i alkoholismens grepp medan andra hamnat där av andra orsaker som de inte varit förmögna att själv kunna påverka.

det finns även olika grader av alkoholism, men trots allt går dem alla under samma namn ändå. jag har människor i min närhet som är just alkoholister MEN helt underbara människor som jag älskar hur mycket som helst.

det vi alla kan komma överens om och som är vetenskapligt bevisat är ju att det faktiskt ÄR en sjukdom, men även ett beroende - ett sorts drogberoende. för visst är alkoholen som en drog, bara mycket mildare och mindre farligt. fast är det det egentligen? det är dock inte något jag vill diskutera i det här inlägget, det skulle ta alldeles för lång tid. det är inte rättvist att diskutera en sån sak i en blogg, inte något som är så pass brett och där det finns så otroligt mycket att säga.

men det jag egentligen ville skriva om, det är människorna som är just alkoholister.
det kan vara precis vem som helst - din bror, din farmor, din mamma, uteliggaren utanför ica, fyllot på bänken i parken, din kompis eller till och med din lärare eller ditt barns dagisfröken.
det har inte alls att göra med hur man ser ut, hur man luktar, vad eller var man dricker, var man bor eller hur man lever. det har helt enkelt bara att göra med ATT man dricker, sen kan man vara en hur underbar person som helst.

vi är alla uppväxta med att fyllona i parken som luktar illa, har fettigt hår, skriker och skränar och med en pripps blå folköl i handen är dem man ska akta sig för. men faktum är att det är helt fel bild av alkoholismen.

låt oss ta ett exempel. lisa är dagisfröken men börjar tröttna på sitt jobb. ungarna bara skriker, det är aldrig lugn och ro, det är enorm press på henne på arbetet. om kvällarna när hon kommer hem tar hon två-tre glas vin (eller kanske bara ett) för att koppla av och bara känna sig lugn. men dagen efter går hon till jobbet efter att ha fått sova gott tack vare vinet. hon kämpar sig igenom ännu en dag och när hon kommer hem - samma sak. är lisa då alkoholist? svar JA.
hon är trots allt beroende av alkohol för att må bra och kunna koppla av. det är en grad av alkoholism, men inte av den sorten som vi alla är uppfostrade att ogilla.
låt oss därför ta ännu ett exempel. rune har varit otrogen, blivit utslängd av sin fru, får inte träffa sina barn och har alltså ingenstans att bo. en kväll när han är ute och går träffar han stig och edit som har varit med om liknande saker, dem sitter på en bänk i parken och dricker lite folköl för att hålla sig varma. rune kan prata av sig och dem lyssnar som om de vore hans vänner, vilket de också snart blir. han börjar "hänga" med dem alltmer och spriten sätter sina spår, men han har trots allt en trygghet. men är han alkoholis? svar JA.
stackars rune kunde precis som lisa ha valt en annan väg, men valde den lätta. men nu har han blivit den personen som sitter i parken som föräldrar varnar sina barn för. men är han verkligen så farlig och hemsk som man säger att han är? nej det är han självklart inte. han är bara en man med mycket sorg och ilska inom sig som förlorat allt.

jag försöker absolut inte försvara alkoholismen på något sätt, eller jo lite kanske, men trots allt så är det en väg på tok för många människor väljer för att klara av sin vardag.
men bortsett från dem här påhittade historierna (som dock är precis så det är i verkligheten) så finns det ju faktiskt dem som inte bryr sig för fem öre vad andra tycker utan dricker för att dem gillar det och för att dem skiter i allt, människor som valt den här situationen på ett eller annat sätt och som verkligen är otrevliga och elaka. det går aldrig att komma ifrån.

men den person som tycker att man bör se ner på alkoholister och att dem är sämre människor, bör nog tänka om. det är inte fullt så enkelt. det är egentligen en mycket längre och mer komplicerad diskussion än det här, men det var allt jag kunde komma på just nu.

men det jag vill förmedla med det här inlägget är att alla människor bör tänka efter innan dem yttrar sig om saker dem inte förstår och istället skänker en tanke åt dem som har det sämre än en själv.

för det är trots allt så att om människor inte får hjälp och en push i rätt riktning och har människor runtomkring som bryr sig och stöttar, så klarar man inte av att leva ett gott liv med allt vad det innebär, oavsett vad som händer...

hoppas jag har kunnat nå någon och att någon har fått sig en tankeställare...

godaste chokladen

oooh, det här är verkligen den godaste chokladen just nu!
dock finns den inte på så många ställen. men i fredags hittade jag den i den nya godisaffären i helsingborg.
det blir liksom så otroligt rätt med både vit och vanlig mjölkchoklad. otroligt fin blandning!


vilken sorts choklad är eran favorit?


att bli vuxen

det är så oerhört svårt att bli vuxen, eller egentligen inte. jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. vuxen blir man ju oavsett, åren bara går och man blir bara äldre, det kan man inte hindra. men att verkligen bli vuxen i sinnet och sitt sätt, det är det som är svårt.

ibland känner jag bara att jag vill lägga mig ner och skrika och få tiden att stanna. alla människor runtomkring frågar hela tiden när jag och paul ska ha barn. när man fått den frågan typ tusen gånger och man varje gång har gett samma svar: inte än på länge, så känns det bara så döfött.
bara för att vi har varit tillsammans ganska länge så betyder väl inte det att jag måste bli på smällen och att vi ska stå där med en unge när vi själva är alldeles för unga för att förstå var det egentligen innebär? många har sagt till mig att det är dags nu, när man är i vår ålder och varit tillsammans så länge, men det tycker inte vi. måste inte vi själva tycka att det är dags och känna oss redo istället för att alla andra gör det åt oss?

väldigt många andra skaffar barn just nu eller har gjort det i min omgivning, men för den sakens skull så betyder det väl inte att jag måste göra det. jag vill inte. jag vill inte. jag vill inte.

det är så otroligt mycket annat som ska stämma överens först. jag vill liksom inte sätta ett barn till världen när jag vet med mig själv att det är så mycket annat jag vill göra i mitt liv som definitivt inte inkluderar ett barn eller ens en vardag där ett barn finns. det är så mycket i mitt liv som skulle raseras om ett barn kom in i bilden. det är så mycket jag kan göra och som jag har just nu som skulle förstöras och kanske aldrig bli sig likt igen om ett barn kom in i bilden nu. varför kan inte alla förstå att jag inte vill?

jag behöver väl inte vara omogen och "ovuxen" bara för att jag inte vill det? någonstans så är det väl ändå jag själv som ska bestämma helt och hållet när jag vill bli dundertjock, spy varje dag och sen trycka ut en unge stor och en basketboll? det kan väl inte ligga i någon annans makt att bestämma en sån sak över en annan människa, i alla fall inte i den världen som jag lever i.
jag vet inte var många andra människor lever, men i min värld fungerar det i alla fall inte så.

det var allt jag ville ha sagt. jag vill absolut inte att någon speciell person ska ta åt sig av det här inlägget. det är bara jag som måste säga något, måste få ut aggressioner och då är det bästa att skriva om det. annars bara kräker man av sig på någon person och det är det absolut sista jag vill. det är inte alls någon speciell person som har fått mig att tänka såhär nu och skriva det här inlägget, det är bara så mycket som legat och grott så länge som gör att jag ville skriva det här. vet egentligen inte varför eller vem jag talar om det för. egentligen kan jag fråga mig själv om jag vet någonting överhuvudtaget?!?!?
och frågan på den frågan är att jo det vet jag, jag älskar paul, och det är det enda som spelar någon roll just nu!

känslorna är blandade

ärligt talat så vet jag inte vad jag känner just nu. allt är bara så ofattbart och så långt ifrån den verklighet jag trodde att jag levde i. jag har under hela mitt liv hittills trott att rättsväsendet är till för att hjälpa och skapa rättvisa istället för att skapa skräck och rädsla. så fel jag hade...

tankarna är så förvirrade att jag inte själv kan höra eller känna det jag tänker, frågan är om jag tänker överhuvudtaget. jag vet inte.
det enda jag vet är att det inte någonstans är meningen att det ska vara såhär.

i min uppfostran har jag fått lära mig att älska, glömma och förlåta. precis som ordspråket. hämd har inte alls funnits med. det är något som funnits så oerhört långt borta, något man inte använder sig av, något verkligt dumt, något som gör att man själv är lika ond och elak och att man själv utför lika dåliga handlingar.
rätta mig om jag har fel, mina vänner, men visst är det så?!

något jag inte förstår är hur en person man tycker verkar vara så oerhört snäll, trevlig och rolig att umgås med, plötsligt kan förändras på ett sånt sätt att man blir förvirrad och nästan lite rädd.

kan man verkligen någon gång i världen känna att man känner en person, att man vet vad en viss person går för? jag tror inte på det längre. det finns ingen i hela världen som kan känna en annan person så pass bra att man vet precis vad den personen är kapabel till och inte.
det gäller alltså att alltid vara på sin vakt mot andra människor, livet igenom.

som sagt, screw älska, glömma och förlåta!

norrmalmstorgsdramat

alla kanske minns det som hände för ungefär 36 år sedan vid norrmalmstorg i stockholm. jag levde inte då, men jag har hört talas om vad som hände och tyckt att det är fruktansvärt.

det hela började med att en rånare (janne olsson) gick in på dåvarande kreditbanken vid norrmalmstorg i stockholm, den 23 augusti 1973. därinne sköt han i taket, träffade även en polisman i handen samt tog fyra personer till gisslan.
det som rånaren ville ha ut av det hela var att hans kompis (clark olofsson) skulle bli släppt ur fängelset och att dem med 3 miljoner kronor, skottsäkra västar, hjälmar, 2 pistoler och en flyktbil kunde ta sig därifrån oskadda. kompisen blev hämtad ur fängelset och insläppt i banken för att tala rånaren till rätta.
snart "bosatte" sig rånaren med sina gisslan och sin kompis i bankens valv, varvid två poliser sedan lyckades ta sig in i banken och stänga och låsa dörren in till valvet. nu var dem alltså fångade.

              

det hela kallas för stockholmssyndromet av den enkla anledningen att det var en mycket psykologisk situation. gisslan och rånaren började sympatisera för varandra och befann sig i slutet på "samma sida". dem blev alltså litegrann vänner där inne i valvet. detta är mycket ovanligt i gisslandrama, och det är dels därför som just denna händelse är så speciell.
det hela pågick i 6 dagar innan polisen lyckades stoppa det.

svensk polis hade aldrig tidigare varit med om något sånt här, vilket gjorde deras arbete riktigt svårt. dem visste inte hur dem skulle hantera situationen, därför tog det väldigt lång tid. men svensk poliskår är verkligen ett praktexempel på att alla kan lära sig av sina misstag, för det har man verkligen gjort. idag skulle ju aldrig en sån här situation få dra ut på tiden på det här sättet och det hade gått mycket snabbare att lösa det hela.

klicka här för att lyssna på ett av gisslans telefonsamtal utifrån bankvalvet.
klicka här för att lyssna på en radiodokumentär om händelsen.

igår på efterlyst berättades det alltså om det här och rånaren var även på plats i studion för att berätta. man fick även se en ny intervju med honom som gjorts nu för inte så längesedan.
man kan se att han mår mycket dåligt av att se tillbaka på det han gjort och att han ångrar sig. fast på ett sätt så gjorde han det inte. fastän det är en hemsk händelse, en händelse man inte önskar att andra människor får vara med om, så har det ändå bringat mycket gott med sig. svensk polis har lärt sig mycket, rånaren själv har blivit en bättre person och utvecklats under sin fängelsetid.
han berättade nämligen att han var mycket nöjd med den person han är idag, den person han blivit efter omständigheterna.

idag bor han i thailand tillsammans med sin thailändska fru i ett fint hus och har en liten affär. han har med andra ord ett mycket gott och bra liv.
det är dessutom så att en av poliserna som var med inne i banken, senare har besökt rånaren i hans hem i thailand. oerhört beundransvärt.

det jag vill komma fram till genom detta inlägg, det är att alla människor är värda en andra chans. man kan göra något oerhört hemskt, få ett straff för det som man sitter av och inser att man verkligen gjort något oerhört dumt och hemskt, och när straffet är avtjänat så blir man en bättre människa och tar avstånd från kriminalitet.
personer som gör detta är värda all min respekt. en person som han janne olsson i det här fallet, det är en person jag respekterar starkt.
personer som verkligen klarar av att ta vara på en andra chans och som gör den till något riktigt bra, det är verkligt starka personer som man ska se upp till. dem har verkligen varit med om mycket och har mycket att lära ut till andra människor.

som sagt så tycker jag att alla människor är värda en andra chans.

måste även tillägga att det givetvis finns undantag för det, men det jag menar är utifrån den här situationen. det finns absolut saker som personer har gjort som är direkt oförlåtliga, det är inte det jag menar, att det spelar ingen roll vad man gör så ska man bli förlåten och få en andra chans. men i det här fallet, är det verkligen beundransvärt.

det finns en film som har namnet norrmalmstorg som är en direkt filmatisering av händelsen. jag rekommenderar verkligen er som är intresserade att se den. jag och paul såg den igår efter efterlyst, just för att vi blev så intresserade av den här händelsen efter att vi hört allting om det. SE DEN!!!


UNDERBARA LÄSARE!!!

tack mina underbara läsare.

som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är det så otroligt skönt att kommentarerna fungerar som dem ska igen. att få kommentarer från er läsare är ju det som betyder mest när det gäller bloggen.
allt handlar om att få andra människor att läsa det man skriver och bli intresserade, men det är definitivt inte allt. man får ju sån otrolig feedback och olika människor som känner som en själv skriver och talar om att det inte alls är något fel på en och att ens tankegångar är helt normala. bara att komma i kontakt med människor i samma sits gällande olika situationer är underbart.

jag tror personligen att det här med bloggandet kan vara start till nya bekantskaper och kanske rentav vänner. jag tror att möjligheterna med att träffa människor på nätet utan det här med ICQ, nätdejting och så, blir så mycket vanligare och roligare.
istället för att chansa och träffa en person helt utan att veta något om den så kan man göra det utifrån en blogg, där lämnar man ändå ut en hel del om sitt liv och sin person och sina åsikter.
självklart så finns det garanterat människor där ute som utger sig för att vara personer som dem inte är även i bloggare, men jag tror ärligt talat inte att det förekommer särskilt mycket, inte på långa vägar lika mycket som personerna som är ärliga och som verkligen bloggar om sig själva i alla fall.

vill tillägna detta inlägg till mina underbara läsare som verkligen får mig att älska det här med bloggandet!

kram på er allihopa!

svar på en kommentar

jag har fått en kommentar här på bloggen som verkligen kräver ett svar. det är en anonym person som har skrivit den och inte lämnat en bloggadress eller email eller nånting, så jag känner att detta är enda sättet att kunna svara.
här nedan kommer kommentaren:

Får jag fråga varför ni vill ta fler kattungar på henne? Ni behöll ju ingen själv förra gången. vad är syftet med det? Att tjäna Pengar?? Annars kan inte jag kommma på nåt skäl till att sätta ännu fler katter till världen. Man kan inte enbart gå på att katten är fin, det är alla katter. Men resulatet blir inte bra bara för att katterna är ju såå söta, en massa annat ska spela in.

det är nämligen såhär att under tiden vi hade kattungar så tyckte vi att det var väldigt roligt och mysigt med små bebisar springande runt här hemma, bara det tycker jag är underbart. förra gången när vi fick kattungar var det inte riktigt läge att behålla någon pga. många olika privata anledningar som jag inte tänker ta upp här.
när vi skaffade gosan så bestämde vi att vi skulle ha två kullar på henne och sen sterilisera henne. första kullen fick hon bara 2 kattungar, den ena tingade mina föräldrar (givetvis gratis) och den andra bor hemma hos en före detta klasskamrat till mig. man kan därför inte säga att vi tar kattungar på henne för att tjäna pengar, för i så fall hade vi givetvis tagit betalt för dem vi fick då.
både jag och min sambo vill ha en katthona till, just för att gosan är ensam hemma en del, och vi vill ha en vän till henne. är detta så konstigt?
jag resonerar såhär, det är absolut inte så att jag säger att det är såhär alltid, det finns givetvis undantag till allt. men jag tror att om man betalar pengar för en katt så är katten verkligen önskad. om man däremot tar en katt gratis så känns det inte som att man lika gärna vill ha den här katten. för gosan betalade vi 800 kronor, dels av den här anledningen.
jag tycker inte att vi gör något fel. vi vill ha kattungar, och vi betalar pengar för att få henne parad, därefter ska vi behålla en unge och sen hitta nya bra hem åt dem ungarna/den ungen som är över.

var det ett bra svar till dig, anonym?

SMS-toaletter i folkets park i malmö



när jag körde till jobbet idag så hörde jag något himla dumt. i folkets park i malmö har dem satt in toaletter med ett system som innebär att man får skicka ett sms till ett speciellt telefonnummer som finns på en lapp på toadörren och så får man tillbaka en kod som man sen ska trycka in i en panel där bredvid, och sen öppnas dörren och man kommer in och får lov att kissa.

detta har man gjort bara för att försöka komma åt skadegörelse och annat. men helt ärligt, gör man verkligen det på det här sättet?
enligt min mening så är svaret på den frågan NEJ!!!
detta skapar bara sura miner och jag tycker att man diskriminerar människor när man gör såhär.

man kan verkligen inte ha tänkt på äldre som kanske inte har någon mobiltelefon. otroligt många äldre befinner sig i folkets park och går promenader i den fina naturen osv. ska då inte dem få lov att gå på toaletten där inne bara för att dem inte har någon mobiltelefon? det är faktiskt upp till var och en om man ska ha en mobil eller inte, men att inte få lov att kissa på en allmän toalett bara för att man inte har det tycker jag är oerhört diskriminerande.

för att inte tala om barnfamiljer. tänk dem som har barn, för det finns väldigt många barnfamiljer i parken också med tanke på alla lekplatser där finns osv. det är ett populärt utflyktsmål, även för skolor och dagis och så.
barn är sämre än vuxna på att hålla sig och det finns risk att dem kissar på sig osv. ska man då när ens barn är kissnödigt, behöva ta upp mobiltelefonen och behöva skicka sms och greja när ens barn står och gnäller. nej gubben, du får vänta, jag måste smsa först. hur ser det ut?

tänk om batteriet på mobilen har dött, ska man då inte få lova att använda en allmän toalett?
tänk människor som har det dåligt ställt ekonomiskt och har sin mobiltelefon för att bara ta emot samtal och för att kunna ringa 112 vid en nödsituation, för det finns väldigt många såna människor, fler än man tror. dem har kanske inte råd att ladda på sin mobiltelefon med 100 kronor och pengarna är slut på telefonen, men en femma i fickan har dem. men icke, då får man inte använda sig av en allmän toalett, man måste ha råd att ladda på sin mobil med pengar för att kunna gå på toaletten.

man säger att anledningen är för att komma åt skadegörelse. men ärligt talat tror jag inte att man kommer att komma åt någon. på radion sa dem att man skulle kunna kolla upp vem som har varit på toaletten och därmed komma åt det. men icke, det kan ju gå lika bra att låna ut sin mobiltelefon till någon annan eftersom han eller hon inte har någon själv. hur ska man nånsin kunna bevisa vem det är som har gjort vad inne på den här toaletten.
dessutom kan man ha varit flera personer där inne samtidigt, då behövs det bara ett sms. men det behöver ju inte vara den personen som äger mobiltelefonen som har åverkat någon skada där inne.

man tror även att skadegörelsen ska minska eftersom man nu alltså KAN kolla upp vem som har varit där inne, så att den alltså minskar av den anledningen, men det tror jag inte heller på. jag tror däremot att en del personer blir väldigt förbannade över det här och att det kan vara en anledning att göra någon form av åverkan på någon toalett, av ren ilska alltså.

för det är trots allt så att många människor blir kränkta av ett sånt här system. en allmän plats/toalett ska vara till för allmänheten, alltså för alla, och när man gör på det här sättet så är det ju inte det.

jag tycker det är oerhört dåligt av malmö stad/kommun.

kändisbruttornas knasiga fix idé



en sak förstår jag absolut inte.
hur många kvinnliga kändisar som helst färgar sina blonda kalufser brunt just nu, och det har tydligen varit en trend jättelänge. nu är det blondinbellas tur. hon tar ju bort sitt varumärke. tror absolut inte att det är bra sak för henne själv. hon visade bild i sin blogg (här) och det var verkligen inte snyggt, tycker inte jag i alla fall. det är en ljus brun färg med en matt känsla. det känns liksom inte rätt.

någonstans känns det som att man klassas som dum om man är blond och känd på det viset som många är, och att man sen färgar håret brunt för att bli tagen mer på allvar och så.
men det är ju faktiskt inte så att hjärnan sitter i hårfärgen, det är bara en dum myt. och alla som tror det och färgar för den sakens skull är ju faktiskt dumma på riktigt. om man inte vågar stå för hur man ser ut och kan trots det vara cool och smart så är man ett stort jävla skämt.

fast många säger att det inte är anledningen, så tror jag att många färgar det brunt från fint blont för den sakens skull. speciellt blondinbella tror jag gör det av den anledningen. och jag är helt säker på att linda rosing gjorde det och carolina gynning. som väl är så är dem tillbaka i det blonda träsket igen.
men ärligt talat så är det inte något träsk att vara blond, tvärtom.
ordspråket blondes do have more fun stämmer faktiskt riktigt bra överens med verkligheten. fast jag personligen inte tycker att hårfärgen ska spela någon roll såå direkt, så gör den faktiskt det. vårt samhälle är format på det sättet och det finns ingenting vi kan göra åt det. det är bara att gilla läget.

såå, blondinbella - du blir inte smartare och mer populär bara för du blir brunett, tvärtom!!!

VÅGA VARA STOLT SMART BLONDIN!!!

Helsingborgsfestivalen (ris eller ros)



Varje år, ända sedan jag var gammal nog att åka iväg med tåget själv och vara ute sent, så har jag besökt Helsingborgsfestivalen och tyckt att det var kanon.


Igår var inget större undantag, jag åkte dit tillsammans med Paul och hans kompis Anders och vi hade trevligt. Men ärligt talat, vad har jag sett i det här med festivalen innan? Det var väldigt lamt och allmänt tråkigt. Där fanns inte ens några roliga stånd med saker, samma saker överallt och massa massa folk och pundare överallt. Dem oerhört påstridiga rosförsäljarna var med påå än någonsin och det var bara mest jobbigt att gå omkring där.


Jag kan inte heller minnas att festivalen var så ihoptryckt på ett litet område. Vad jag kan minnas så var det mycket större och mer stånd och så, har det verkligen blivit mindre eller är det verkligen såå överskattat?


Något som däremot är positivt är all maten, för det kan man säga att där fanns mycket av. Annorlunda mat från olika ställen i världen till ett billigt pris. Och där fanns verkligen mycket att välja mellan, man hade definitivt inte behövt gå hungrig.


Karusellområdet såg väl ut som det brukar göra på alla ställen, ingen större skillnad där. Något som däremot finns i Helsingborg som inte finns på så många andra ställen är bungy-jump. Det ser så otroligt häftigt ut, men läskigt. Det är något jag personligen aldrig någonsin kommer att testa, det är roligt att se när andra gör det men gud, vem utsätter sig för något sånt? Vad som helst kan ju hända.


Visserligen var vi på festivalen första dagen, en torsdag. Jag tror definitivt att det hade varit sjukt mycket roligare på lördag kväll eller ikväll med ett gäng vänner och sprit i kroppen. Det blir en helt annan känsla då än att gå omkring nykter och tråkig. Men tyvärr så jobbar jag ju hela helgen så det kommer inte bli någon möjlighet för mig att uppleva det detta året.


Betyget som jag då ger Helsingborgsfestivalen är 2 av 5.


Har enormt mycket högre förväntningar på Malmöfestivalen!

kommentera gärna och säg vad ni läsare tycker, är det något jag har missat?


folk är bra patetiska

läste i häntextra idag att carolina gynning ska lägga ner sin blogg för att en del personer inte gillar innehållet i den. det gjorde mig ganska arg faktiskt, visst man har andra saker att bry sig om, men det är ändå korkat.

gynning skriver om sitt liv i sin blogg och har många läsare. hon är den enda av alla tusentals bloggerskor som är helt jävla ärlig. hon skriver om allt dåligt i hennes liv men även om allt bra, hon är ärlig och säger precis vad hon tycker och tänker. det är enormt beundransvärt.

andra bloggerskor som exempelvis blondinbella, kenza, foki osv. bara babblar på och skriver det folk vill höra och det dem tror att dem blir extra omtyckta för. dem skriver saker som gynnar dem själva och deras kändisskap och deras blogg. det gör inte gynning. hon bryr sig inte alls om det där. hon lever sitt liv utan att bry sig om andra.

om det nu är så att man inte gillar hennes blogg och inte gillar det hon skriver där, varför ska man då ta sig tid att gå in och läsa överhuvudtaget? och varför ska man lägga ner tid på att kommentera det hon skriver? kan man inte bara låta hennes blogg vara som den är och låta människor som vill läsa den faktiskt läsa den? bara för att hennes språk och livsstil stör en del människor så kanske andra uppskattar det. varför ska två-tre personer (som detta faktiskt verkade handla om, efter vad jag förstod) få förstöra för så många andra?

jag kan själv erkänna att allt hon skriver kanske inte är så strålande och lysande alltid, men hon är i alla fall ärlig och målar inte upp en fasad för sina läsare. hon skriver precis som det är.
ska inte sanningen få leva i vårt falska jävla samhälle? ska precis alla leva under ett vitt skynke och inte våga titta fram och vara sig själva?
ska det vara såhär?

carolina gynning. stå på dig, lägg inte ner din blogg!!!


tacksamhet för livet

Det finns många saker i livet som verkligen gör det värt att leva. En människa som inte har några drömmar, inga vänner, ingen familj, inga "lyxprylar" (ex. TV, mp3, dator, mobiltelefon osv.) och inga fritidsintressen, kan faktiskt ändå leva sitt liv utan att det går någon nöd på honom/henne. Men när jag tänker tanken så frågar jag mig; mår den här personen särskilt bra?


Den frågan ställer jag mig eftersom jag är van vid ett helt annat liv. Jag lever det moderna livet 2009. För mig är det självklart att ha en mobiltelefon, en TV i vardagsrummet, vänner runtomkring mig som kan ringa bara för att fråga hur jag mår, drömmar om hur jag vill att min framtid ska bli, en underbar familj som stöttar mig i vått och torrt osv.


Tänk om man bara hade tagit allt det här ifrån mig och satt mig på ett torp ute i skogen någonstans. Jag skulle ha tillgång till mat och så och jag skulle ha ett jobb så att jag klarade mig. Men jag vet inte om jag hade mått så bra ändå. Allt det andra jag räknade upp är ju en del av mitt liv. När jag tänker i dem här banorna inser jag hur bra jag verkligen har det. Det finns så oerhört många andra människor här i världen som bara kan drömma om rent vatten eller en TV. På senaste tiden har jag börjat fundera på en hel massa saker, och det här är en av sakerna.


Ofta går jag (som så många andra) runt och klagar på saker och ting för att dem inte är som de borde, TVn kanske inte får in kanalen där mitt favoritprogram går, det finns ingen mottagning på mobiltelefonen eller också så har vi bara "mindre god" mat hemma i skafferiet men även när man ska behöva sitta hemma ensam en kväll för att vännerna redan hade andra planer när jag ringde dem.


Varför kan jag inte bara gilla läget och ta dagarna som dem kommer och vara oerhört tacksamma för hur bra jag har det. För jag måste verkligen medge att jag lever ett ganska bra liv trots allt. Fast saker och ting inte alltid står rätt till, så går det verkligen ingen nöd på mig.


Det enda jag tänker på är att jag önskar att jag kunde dela med mig av lite av mitt liv till människor som har det tusen gånger sämre, kanske i andra världsdelar, men jag vet att det finns människor i Sverige som drömmer om att bara ha tak över huvudet. Och med detta inlägg vill jag skänka alla dem människorna en tanke och jag fäller en tår för dem, dels av medkänsla dels av lycka för hur tacksam jag är för att jag har det så bra.


Never ever complain when it's really okay...


kommentar till blondinbella!



jag läste ett inlägg från blondinbellas blogg för en liten stund sedan och blev faktiskt riktigt arg, jag brukar inte kommentera bloggar på det sättet men nu kunde jag bara inte låta bli.

här kan du läsa inlägget jag blev arg över.

och här nedan kommer kommentaren som jag skickade till henne.

ditt resonemang i frågan är sjuk.
du som snackar om självkänsla och att man ska må bra med sig själv, ett lån som man känner är enormt högt är ett orosmoment i livet, och framhäver en daglig stress. du kommer aldrig att uppleva detta eftersom du fötts in i världen med oerhörda förutsättningar ekonomiskt, genom hela din blogg känner man en viss irritation så fort inte allt är guld och gröna skogar, så fort det inte finns saker tillgängliga som du är van vid.
jag läser din blogg nästan varje dag och följer ditt liv, inte för att jag tycker att du gör något bra utan för att jag tycker att det är otroligt intressant att läsa om en persons liv som inte har den blekaste aning om hur det är att vara "vanlig svensson" och leva ett liv som dem flesta svenskar faktiskt gör.
när du klankar ner på människor som inte vill ta CSN-lån gör du dig själv bara till åtlöje. ett lån är aldrig något bra för en person, speciellt inte i dessa tider då man ska vara extra försiktig. bara för att man går en utbildning så betyder det inte att man vid utbildningens slut får ett arbete som kan hjälpa till att betala tillbaka studielånet. det är oron över framtiden i sverige som får människor att backa och inte "våga" det här med studielån.
jag köper helt ditt resonemang när det gäller att man får en utbildning och att det måste vara värt så oerhört mycket, men om man sen får betala priset att inte få ett arbete efteråt utan istället blir skuldsatt för resten av livet och får en bock hos kronofogden, då är det inte längre värt ett smack!
klanka inte ner på oss "vanliga" människor, isabella!


ps. kommentera gärna detta inlägg och tala om vad ni själva tycker. håller ni med mig eller blondinbella?

Tidigare inlägg
  • Tillbaka till startsidan


  • RSS 2.0