vänskap, det är något som är riktigt fint. om man har vänner runtomkring sig i livet så mår man mycket bättre, det är så jag har blivit lärd.

vänner är till för att finnas till hands och stötta när man har problem.
vänner är personer som finns kvar och älskar en trots att man gör en del misstag.
att ha en vän är en fin gåva, en gåva man inte bara ska slänga bort.

en del människor förstår inte det här med riktig vänskap. dem här personerna känner jag enormt mycket sorg för. inte ens min värsta fiende vill jag ska stå utan vänner i sin närhet.
att inte ha några vänner att prata med när man känner sig nere, är att långsamt krypa in i sig själv i ett skal och sakta men säkert tyna bort i det sociala livet.

i min närhet har jag verkligen RIKTIGA vänner som alltid finns där för mig. om jag känner mig nere och mår dåligt över något, så vet jag till 100% att det finns människor som bryr sig och som lyssnar när jag behöver prata. och det är verkligen guld värt.

hur ska man göra för att få folk att förstå att vänner är a och o för att livet ska fortlöpa som ett bra och levnadsvärt liv?

vänskap handlar inte alls om att försöka roffa åt sig tiden från ett förhållande och att vännen bara ska umgås med mig, utan det handlar om att man ställer upp för varandra och umgås. det handlar även om att respektera varandras respektive och varandras andra intressen. aldrig någonsin skulle jag drömma om att tala om för en vän att hon/han inte ska vara tillsammans med sin partner. en persons partnerval är ett mycket personligt val och en riktig vän respekterar detta och håller sina egna åsikter för sig själv, av just respekt.

men det finns något mer som vänskap verkligen handlar om, nämligen ärlighet. det finns inget värre än att bli huggen i ryggen av någon som man trodde var ens vän. det tar mycket hårdare än om det är av någon som kanske inte står en lika nära. just ärligheten är själva vänskapen, man måste veta att man kan lita på varandra till 100% och att det man säger i förtroende inte får vingar och flyger vidare till andra. det är enormt viktigt i en vänskapsrelation.

utan mina vänner vore jag ingenting.

jag tänker här nämna några som betyder så oerhört extra mycket. hoppas vid gud att jag inte glömmer någon. en del pratar jag med mer än andra och en del umgås jag med mer än andra, men alla har en viss betydelse i mitt liv, och jag vill inte förlora någon.

det här inlägget tillägnar jag er (ordningen är inte genomtänkt på något vis och det finns ingen speciell tanke med den):
emilia, marie, linda, jennie, sarah, sara, jessica, malin, nina, sanna, evelina, rebecca, sandra, lina, oskar, tobias, anders, christoffer, daniel, sofie, emelie, erika, zandra, fredrik, glenn, rickard, linnda, rebecka & robert.