en del grodor måste ut

det finns egentligen så otroligt mycket att skriva om det här, och ändå vill jag inte skriva vad det handlar om. förstår ni vilket dilemma jag sitter i? man vill berätta så mycket och förklara hur läget är och ditten och datten, men det går inte.

av respekt till en del andra människor måste jag hålla tyst. men jag måste verkligen skriva av mig så jag får göra mitt bästa för att ingen ska förstå vad i herrans namn jag svamlar om. haha.

en del människor har enorma problem med sitt liv. det är faktiskt så, nu syftar jag inte på någon speciell (eller jo det gör jag ju faktiskt egentligen) men det är verkligen så. det mest komiska i det hela är att hur många gånger man än talar om vad en viss person har för problem så finns ingen vilja att ändra på sig, och definitivt inte någon som helst lust att lyssna när någon annan ger konstruktiv kritik i personens beteende.

ibland kan man bara inte göra allt som man känner för. ibland måste man ha spärrar som talar om att man borde låta bli fast det skulle vara jävligt härligt att göra det. vad det nu än handlar om.
om man inte har dem här spärrarna automatiskt så borde man nog börja lyssna mer på sin omgivning, för den brukar vara enormt duktig på att både berätta och visa hur man bör bete sig i olika situationer.

en sak som är otroligt frustrerande, det är när en person gör fel eller säger något korkat eller på något annat sätt gör något dumt, och flera andra människor talar om hur fel det faktiskt är och att man kanske borde göra på något annat sätt istället - så bryr sig inte personen om det det minsta utan fortsätter att köra på sin egen linje och tror verkligen att det är alla andra som har fel och att man själv är störst, bäst och vackrast.

människor som ständigt besitter en attityd som i princip utstrålar: "kom inte nära, då hugger jag", dem är verkligen värst. jag klarar inte av att föra en normal diskussion med en sån person. då drar jag mig hellra undan. men det borde man egentligen inte, för såna människor har allvarliga problem av något slag. såna människor måste ha varit med om något i livet som gör att dem agerar som dem gör. man borde istället öppna ögonen och försöka hjälpa. dem kanske inte har någon att prata med eller någon som bryr sig om dem och frågar hur dem mår någon gång ibland. det är så oerhört viktigt.
om inte jag hade haft alla människor runt omkring mig som älskar mig och verkligen visar hur mycket dem bryr sig och som alltid finns där när jag behöver prata om något, så är chansen väldigt stor att min attityd skulle bli något i den här stilen som jag nyss berättade om.

ärligt talat så vet jag inte vad jag svamlar om i det här inlägget. men jag har väl fått sagt lite det jag vill ha sagt utan att berätta vad det egentligen handlar om. en del värderingar ville jag bara ha ut ur min skalle, ville inte hålla dem för mig själv längre.

bara bortse från detta inläggert, kära läsare. det är bara trist skit!



Kommentarer

Ditt namn :
Kom ihåg mej ?
E-post : (bara jag som ser)

Blogg / Hemsida :

Varsågod, ordet är ditt :
ha en underbar dag!
RSS 2.0