... att inför allas blickar och öron berätta om mina innersta tankar och drömmar. Men vem är det? 

 

Jag står inför något i mitt liv som jag tror kan förändra allt. Jag känner verkligen att 2014 kan bli ett år som jag kommer att glädjas åt, men också att jag kommer att lära mig att älska mig själv igen. 

 

Det jag har framför mig tänker jag på med både hopp och fötvivlan, skam och tacksamhet, kärlek och hat. Men den största känslan måste jag nog säga är HOPPET. Det sägs ju att det är det sista som lämnar människan. Och jag har minsann mitt kvar, även om man kanske normalt sett skulle tappat det för längesen om man varit i min situation. 

 

En annan känsla som jag bara måste utveckla är TACKSAMHETEN. Jag är så oerhört tacksam för alla fina människor som jag faktiskt har i min närhet. Både min familj och mina vänner vet vad jag har gått igenom de två senaste åren och jag har fått en sån fantastisk stöttning att jag nu såhär i efterhand blir helt tårögd när jag tänker på det. Jag är så otroligt tacksam att ni finns i mitt liv allihopa. 

 

Jag har förhoppningar om att 2014 kommer att bli mitt år, inte bara förhoppningar utan även känslan för att det verkligen kommer att bli så. Men det kommer att krävas blod, svett och tårar för att nå dit jag vill. Men det är det sååå värt. Med den fantastiska stöttning jag har bakom mig så kommer det att gå vägen. Jag kommer att lyckas!