saknad

jag saknar min paul.
vill bara hem till honom och mysa och kramas.

jag vet inte vad jag ska skriva för att det inte ska misstolkas




därför förklarar jag inte mer än att jag är så oerhört ledsen att det blev såhär, jag vill verkligen inte det. men tyvärr är det inte jag som styr det längre. någon annan måste göra det.
tårar har jag gråtit och ilska har sprutat ut som rök från mina öron, precis som i en tecknad film. dock har jag hållt ilskan för mig själv och försökt hålla masken och bara göra så som förväntas av mig.
när inte ens mitt bästa räcker till, hur ska jag då bära mig åt?

If I could turn back time

Blev inspirerad att skriva den här texten av en slump. Bäst som jag satt på lunchen på jobbet och lyssnade på lite random musik så kommer låten turn back time med AQUA och jag bara får en känsla av att det är precis så jag känner.


En del saker i mitt liv står inte alls till såsom jag skulle önska att dem gjorde. För några år sedan såg jag hur bra ut som helst, smal och vältränad, aldrig megasmal för det tycker jag inte är snyggt någonstans. Skulle aldrig trivas med att vara smal som en sticka, men jag respekterar dem människor som gör det. Men i alla fall, jag mådde jättebra med mig själv och både jag själv och andra människor tyckte att jag var snygg och såg fräsch ut. Det var på den tiden då jag precis blev tillsammans med mitt ex Henric.


Men det var något som hände där. Jag gick upp i vikt och slutade så småningom med ridningen, som jag hållt på med i stort sett hela tiden sen jag var runt 6 år gammal. Många säger att när man trivs jättebra i ett förhållande så finns det risk att man slutar bry sig om sitt utseende på samma sätt, man lägger inte ner lika mycket tid och tankar som man kanske gör annars. Jag tror att det var precis det som hände mig.


När vi sen gjorde slut så tog jag verkligen tag i det, för det är klart man vill komma tillbaka liksom. Jag kände själv att det hade gått för långt och jag tog verkligen mig i kragen och jag klarade att gå ner 13 kilo i vikt och började må bra igen. Ja, jag mådde riktigt bra och kände mig snygg igen.


Sen träffade jag Paul, min älskade pojkvän som jag nu är tillsammans med, och jag tror precis samma sak har hänt nu. Jag vet inte varför jag inte har lärt mig läxan efter första gången. Varför har jag inte tänkt mig för bättre nu när jag har fått svart på vitt att jag inte klarar av att slappna av på det sättet, min kropp har inte det i sig. Jag har i generna lätt för att gå upp i vikt och borde verkligen tänka mig för alltid. Självklart ska man kunna unna sig något och sådär, men verkligen inte så som jag har gjort.


När jag och Paul sen flyttade ihop här uppe i Ängelholm så blev det ju inte bättre precis. Jag fick sluta spela fotboll och vännerna fanns så långt bort att jag knappt kunde träffa dem. Livet blev bara tyngre och tyngre, fast jag trivdes superbra i Ängelholm som stad och med Paul så kände jag mig mer och mer fast och instängd. Att gå till gymet var inte att tänka på för vem skulle jag gå dit med? I Svalöv var allt så annorlunda, där fanns alltid någon man kände när man kom dit, eller så gick man dit tillsammans med någon kompis och man hade roligt samtidigt som man tränade.

Nu har vi bott här uppe i 1 år och 2 månader och jag börjar äntligen slappna av och verkligen trivas. Nu har jag nämligen träffat lite vänner som jag har börjat umgås med, jag har börjat träna fotboll i Kvidinge IF och tycker att det är superkul, men fortfarande, vem ska jag gå till gymet med? Det är ju något som jag verkligen tycker är roligt och det är något som min kropp behöver.


Men jag börjar må så pass bra nu att jag kan gå dit själv, men hur ska man ta första steget? Jag sitter fast och är kluven med hur det hela ska gå till, hur jag ska göra. Jag vet att jag måste ta tag i det nu för jag börjar må sämre och sämre för att jag ser ut som jag gör, jag vill ju inte ha det såhär. Jag vill må bra med mig själv och jag vill att alla andra runtomkring mig ska se hur bra jag mår. Hur ska jag nå dit ensam?


Mina tankar har varit överallt, till och med har jag tänkt på fettsugning och magsäcksoperation, men jag antar att det inte är fullt så illa att jag måste ta till såna drastiska saker, men jag mår fan inte alls bra. Något måste göras, och det nu innan det går mer ut över mitt och Pauls förhållande än det redan har gjort. För det är klart att förhållandet blir sämre när jag mår sämre varje dag. Han mår ju inte bra av att se mig må dåligt varje dag, fast jag är glad så har jag inte samma gnista som jag har haft innan.


Jag måste verkligen ta itu med detta nu.


Men hur?!


If I could turn back time...


oförståeligt

det är för mig obegripligt hur allt bara kan förändras på en minut. det kan verkligen vara hur bra som helst, och sen när man vänder sig om och ser åt ett annat håll så är allt precis tvärtom egentligen. hur ska man nånsin kunna veta hur allt egentligen är?
ena dagen är allt underbart och man älskar sin tillvaro.
nästa dag är allt ett helvete och man vill bara bortbortbort och glömma allt och bara skita i allting.
varför kan man aldrig veta exakt vad man vill och hur man vill ha det?
varför kan det inte vara så att man alltid bryr sig om varandra?
varför ska allt vara så jobbigt att tänka på?
varför vet man inte hur man ska ändra på saker och ting?
varför kan man inte alltid vara ärliga mot varandra?
varför har man ibland delade meningar och börjar tjafsa?
varför kan man inte bara komma överens alltid?
varför kan man inte bara tycka samma sak varje dag?
varför kan man inte visa att man bryr sig alltid?
varför kommer man inte alltid i första hand för sin partner?
varför är allt annat plötsligt mycket viktigare än förhållandet?
varför är det så svårt att ställa allting tillrätta igen?
varför skriver jag egentligen det här inlägget?

livet är orättvist


mm minst sagt. en av mina bästa vänner emilia har det minsann inte lätt.
Im here for you, gumman!
du kan alltid prata med mig om allt, hoppas du vet det.
Im always on your side, sweetheart!
du är alltid värd den bästa. tvivla aldrig på det!
för du är bäst, gumman!

glömde...

måste bara säga en sak till.

PAUL, jag älskar verkligen honom! ♥

det känns liksom i hela kroppen.
jag är så himla säker.
allt med honom är så underbart.

jag älskar dig!

  min paul är finast i världen   


extra kärleksfull dag!

jag känner mig så kärleksfull och gosig idag. det känns i hela kroppen. vet inte varför riktigt. det bara känns som om jag är helt puss- och kramsjuk. hihi. är det normalt? jag har varit helt snäll mot paul hela dagen idag också. eller ja, sen han kom hem iaf. hihi. han fick mat lagad som stod på bordet när han kom hem, hällde upp mjölk i glaset till honom och diskade hans disk. tror han blev jätteglad. han bad mig till och med att stanna ett tag till när jag skulle köra hem. och så blev han jätteglad när han kom hem och jag var kvar. oooh, vad allt känns bra nu. det känns verkligen som om kurvan går uppåt just nu. och jag trivs super. och det säger han att han också gör.

på tal om kärlek och pussar och så. visst är agnes och måns det perfekta paret?
dem ser så otroligt fina ut tillsammans.
bilden är tagen från MQs reklamfilm som visades på TV julen 2007.


Lina, den här är till dig!!!





♥ Im always here for you, whenever you need me, my friend ♥

jag är fan korkad

hur dum får jag bli?
jag har fortfarande inte kommit i säng, eller jo, där ljög jag. i säng har jag kommit men jag har fortfarande datorn i knäet och internet igång. inte bra. ska fan upp om tre timmar. men shit. jaja. jag som skulle lägga mig innan, men det blev ingenting med det. andra saker har hållt mig vaken, men vad tänker jag inte gå in på nu. haha.
saknar paul. vill sova bredvid honom. det är allt jag vill just nu. hur kan man sakna en person så mycket? det är helt sjukt. har tänkt på honom mer nu efter i lördags än jag har gjort innan på senaste tiden. allt har varit så bra i helgen att jag bara vill att det ska fortsätta så. men lite saknad är ju bra. det har faktiskt visats i praktiken.
jag känner mig bara så lycklig just nu. ingen ska kunna ta den lyckan ifrån mig. INGEN!!!

känslan i magen när han kysste mig



som alla mina vänner säkert vet så har jag och paul haft det lite knaggligt på senare tid. vi har nu bestämt oss för att lösa våra problem och försöka vara tillsammans. vi älskar varandra och vill inget hellre än att vara med varandra, och det enda vi vill är att allt ska vara bra mellan oss.
i lördags innan vi skulle gå och lägga oss kysste han mig för första gången på nästan två veckor och det kändes oerhört bra. det kändes som om jag föll för honom på nytt. det kändes sånt pirr i magen som jag inte känt sen precis i början. det kändes helt underbart.
 jag älskar honom så oerhört mycket. ♥

den här låten passar så grymt bra in på det här. lyssna och njut.

åååååååhh

han är så jävla snygg.

det är så otroligt hemskt att ha såna tankar som jag har just nu.
vill inte vill inte vill inte vill inte.
men ändå har jag det.
varför ska det tvunget vara så?
jag vill inte att det ska vara så.
men jag vill att det ska vara så.
älskar att titta på honom.
han är precis det man kallar för ögongodis.
när jag har honom framför mig kan jag inte slita blicken.
jag vill att han ska titta på mig också.
hans ögon är verkligen urfina.
känner mig så svag när jag ser in i hans ögon.
ooooh så snygg han är.

operation saknad: dag 8

gud vad jag känner mig lycklig idag. vi pratade med varandra igår. jag bara kände glädjen skölja över mig. vi kommer fixa det här. jag bara vet det. idag ska vi på en liten dejt. jag ser fram emot det som aldrig förr. har haft ett pirr i magen hela morgonen sen jag gick upp. det ska bli så härligt att se dig igen. det var ändå typ 8 dagar sen sist. förstår inte hur jag har klarat det. men jag har kommit fram till en sak. folk säger när dem är kära och det tar slut att dem inte kan leva utan den andra personen osv. men jag har kommit fram till något. det är väl självklart man KAN leva utan den man älskar. klart man kan. MEN, man VILL inte göra det. det är där skillnaden finns. en speciell känsla jag kände igår när vi pratade var när vi tillsammans skrattade åt tanten med rullator som du drömt om. det kändes så bra att skratta tillsammans. nu måste jag gå och göra mig fin för dig. du finns i mina tankar näst intill hela tiden...

operation saknad: dag 7

det känns mycket mycket bättre idag än det har gjort på hela veckan. det är ingen större förändring egentligen men ändå känns det bättre. efter att vi pratat en lång stund igår var det som om en sten föll bort från mina axlar, som om jag äntligen kunde sätta bort min ryggsäck som jag gått och burit på. jag vill verkligen kämpa för detta. det är det enda jag vill. jag är fullt medveten om en del fel jag gjort på vår färd tillsammans hittills, och jag är villig att rätta till dem. vi kan få det hur bra som helst, det vet jag. just nu måste vi bara låta det ske, tillsammans.
jag har tänkt så mycket på allt vi gjort tillsammans; sälenresan, liseberg, ullared, göteborgsvistelsen, dagen då vi träffades första gången, promenaderna på stranden, när vi grillade på stranden med din bror och madde, våra bowlingturer, biografbesök och bara mysiga hemmakvällar då allt verkligen har varit perfekt. varje gång man tänker på en bra stund så kittlar det till i magen och jag känner mig så oerhört motiverad att kämpa för att det ska vara så i fortsättningen också. jag vill inte låta det fina vi har haft bara gå till spillo och försvinna bort från oss. det vill ju inte du heller. du är verkligen den finaste personen jag har träffat. det finns ingen som gör mig så lycklig som du. jag älskar dig!

jag har riktiga vänner

det finns ingenting som går upp emot vetskapen att man har riktiga vänner att vända sig till när man har det svårt. det kan jag med säkerhet säga att jag har. jag går just nu igenom en ganska tuff period, vänner hör verkligen av sig bara för att fråga hur det är. det uppskattas enormt mycket. jag vet ju att man inte alltid kan höras varje dag, inte ens varje vecka, man har så mycket i vardagen och massa att göra osv. men när det verkligen är svårt, så får jag verkligen höra ifrån er. jag är så oerhört tacksam för att ni finns. jag tänker inte namnge någon här med risk för att även jag kan drabbas av den mänskilga glömskheten, men jag är helt bombsäker på att mina riktiga vänner vet vilka ni är. jag vill även tala om för er att ni betyder så oerhört mycket. ni är människor från olika delar av mitt liv, jag känner verkligen att jag har tagit med mig någon från varje period från mitt liv såsom fotbollstiden, gymnasiet, KY-utbildningen, landskronahemsjobbet, semestrar, barndomen, vänners vänners ja och alla andra perioder som kanske inte går att beskriva här direkt. men alltid har det funnits någon. jag älskar er och kommer alltid att ställa upp för er oavsett vad som händer. ni är mina änglar i vardagen. det är tack vare er som jag klarar av att ta mig igenom den här svåra tiden. även om jag inte hör av mig alltid, så hoppas jag att ni vet att jag älskar er och alltid finns här. tack för ert stöd...

operation saknad: dag 6

tankarna har varit väldigt mycket fram och tillbaka de senaste dagarna. vill jag detta? vill jag verkligen kämpa såsom vi gör? vill jag vara med dig? känner jag att detta är det rätta? känner jag att du är den jag vill leva tillsammans med? och på alla frågor som ställts i mitt huvud har svaret hela tiden varit JA!!!
varje gång jag kommit fram till det har mina axlar dragits bakåt ytterliggare och jag har känt mig motiverad till att kämpa mig igenom det och se framåt. jag har lovat dig att ge dig lite utrymme och det har jag gjort. längre än vad både du och jag trodde skulle vara möjligt. idag gick det inte längre. jag ringde. och det kändes bra. du sa att du saknade mig och det var som en varm känsla genom hela kroppen. jag blev så glad. men sen kom frågan, vad betyder det här? och det har jag inget svar på. det enda jag vet är att du tänker på mig, och det känns så oerhört bra att veta det just nu. för det är ju det enda jag gör om dagarna på dig, tänker. det är det som får mig att kämpa vidare, äta min mat, gå upp ur sängen och engagera mig i mitt arbete. det är du. utan dig vet jag inte hur min motivation att kämpa vidare hade sett ut. det enda jag lever och kämpar för just nu är att jag ska ändra på mig för dig. att jag ska bli världens bästa flickvän åt dig. att vi ska trivas tillsammans. att vi ska återkomma till där vi en gång var. att vi varje dag verkligen ska känna varför vi vill vara tillsammans. att vi ska vara hundra procent säkra på att vi bara vill vara med varandra.
du har fått mig att tänka i nya banor. du har fått mig att må så bra och verkligen känna lycka och kärlek. äntligen tänker jag verkligen ta vara på det. du skulle bara visst hur mycket jag älskar dig. ♥

smärtan är hemsk

sitter hemma hos lina nu, hon gick och la sig för en stund sedan. jag kan inte lägga mig än. det gör så ont i mig. jag kan bara inte lägga mig ner och sova när jag inte ens är trött. vågar inte somna. jag bara drömmer hemska saker. får inte sova, vill inte sova. snart måste jag dock men jag drar mig för det. vill inte alls att det ska vara såhär. om det är såhär det känns att vara utan dig vill jag inte leva mer den dagen det sker att du lämnar mig, vill inte den dagen ska komma. jag älskar dig så mycket. ser ju en framtid med dig. en lång framtid.
jag vill inte. vill inte...
ingen har nånsin fått mig att må så bra som du har. ingen har älskat mig som du. har aldrig varit så lycklig som jag är när jag är med dig, när jag vet att allt är bra mellan oss. du är mitt allt. min ögonsten. den mitt hjärta bankar för.

operation saknad: dag 3

dem som känner mig vet precis vad jag menar med rubriken, för er andra kan jag bara säga att jag orkar inte förklara här över internet. vill ni veta så kommentera gärna så ser vi om jag känner för att berätta något mer ingående.

känslorna har idag varit ganska blandade. det kliar i fingrarna att inte ens kunna skicka iväg ett litet sms. det enda jag vill är att vara hos dig och hålla om dig och berätta hur mycket jag ångrar att saker och ting har blivit som dem har blivit. på ett sätt känns det skönt att liksom vara ifrån vardagen lite och göra lite andra saker än jag gör när jag är hemma, men ändå vill jag bara hem till mitt eget hem, till dig. jag var hemma en stund innan och hämtade lite saker och lämnade lite saker, gosan blev så otroligt glad. inom mig kändes det bara tungt. jag ville ju stanna och ha maten fördig när du kommer hem. jag ville stanna och överraska dig. för framtiden vill jag kunna planera tillsammans med dig. gud vad jag saknar dig. jag vill bara vakna bredvid dig och kunna säga att jag älskar dig och ge dig en puss innan du ger dig iväg till jobbet. det är det enda jag vill just nu. men jag måste hålla mig, jag måste ge det lite tid. jag är helt säker på att allt kommer ordna sig till det bästa. längtar efter dig mitt hjärta...

mitt liv är förstört


det känns som om någon vill mig illa
det känns tomt
det känns hemskt
när jag trodde allt var på väg uppåt släpptes bomben
allt jag lever för bara puts väck
den enda sanna kärleken jag känt
man kan lika bra slita ut mitt hjärta och slänga det i en container
jag bara stirrar ner på mitt hemska liv
varför ska jag vara här när inget jag älskar finns kvar
vill bara att allt ska bli svart
vill inte längre finnas
ska man packa ihop sitt liv som om man vill det
ska man sätta upp en fasad och låtsas som ingenting
ska jag säga till alla andra att jag mår bra
kan jag visa mig ute med mina svullna tårförstörda ögon
jag vill ju känna dig nära
jag älskar ju dig

det gör så ont
smärtan kan jag snart inte stå ut längre
jag vill bara bort, långt bort

om du lämnade mig nu

en sjukt bra låt.
egentligen gillar jag inte lars winnerbäck alls,
förstår inte alls vad han gjort med alla ungdomar i sverige.
vad är det som gör att alla gillar honom?
vad är det i hans musik som folk gillar?
men den här låten har fan en mening.
inte för att jag har hört många låtar av honom,
men den här är speciell.
den kan till och med jag gilla.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
  • Tillbaka till startsidan


  • RSS 2.0