Igår borrade jag upp klockan på väggen i köket alldeles själv! :)

Tur, för nu har jag ingen borrmaskin längre för den har meckarkungen varit och hämtat idag! ;)

vad tycks?

Just nu hade jag verkligen behövt lite (Läs: mycket) uppmuntran och styrkekramar.
Det mesta känns tungt och jag har verkligen ingen ork eller lust att göra nånting.

Jag sitter här hemma i lägenheten helt för mig själv och tankarna far omkring. Den största och mest återkommande frågan är: Vad duger jag till egentligen?

Vad är jag bra på?
Vem uppskattar mig och varför?
Vad är meningen att jag ska göra nu?
Är allt jag gör tillräckligt?
Är NÅT jag gör tillräckligt?

Vill bara gräva ner mig just nu.

Något jag kan säga att jag är bra på är mitt jobb. Där vet jag min plats, jag vet vad som är min uppgift och jag utför den utan att någon kan säga att jag gör fel för det gör jag inte.

Jag känner att jag önskar att jag var på jobbet just nu. Tro det eller ej men jag gör verkligen det. Precis i detta nu finns det ingen plats jag vill vara på mer än mitt jobb. Jag vet att det låter otroligt men där skulle jag i alla fall känna att det jag gör är bra och att det räcker till. Och det är precis såna känslor jag behöver just nu.

Egentligen är det min jobbehelg just nu men min fot gör så ont att doktorn ordinerade att jag skulle stanna hemma fram till minst måndag. Inte vad jag behöver just nu kan jag säga.

Jag skulle vilja ha en trygg axel att gråta ut på och en stor, stark, varm famn att krypa upp i och bara vara. Men jag har ingen sån, och jag vet att jag inte skulle tillåta mig själv att visa upp mig så svag. Min fasad skulle kliva fram och ta över. Hur ska jag kunna riva denna mur? Den känns inte särskilt hälsosam för mig just nu...

Bläääää på allting!

Ända sen... ja, jag vet inte egentligen. Sen så långt ja kan minnas har jag haft en alldeles speciell rädsla.

Precis varje gång jag sätter mig på en toalettstol och ska göra vad man nu brukar göra där. Så tänker jag tanken att något ska bita mig underifrån. Att det finns något läskigt där nere i rören i stolen som ska försvara sitt revir liksom och störs när jag sätter mig på toasitsen.

Precis varje gång hinner jag tänka såna tankar och varje gång får jag kalla kårar längs ryggraden.
Allra räddast blir jag när tanken på om det skulle vara en orm kommer.

Ibland är det andra djur som kommer i tankarna, men oftast är det en otroligt hemsk orm.

Vart kan denna rädsla komma ifrån?
Hjälp mig att förstå.

Mitt skåp i vardagsrummet hade ett trist tomrum ovanför sig som jag också tog hand om igår!

Igår hann vi även med att sätta upp mina krokar på väggen i garderoben. Supersnyggt blev det, det tycker i alla fall jag! :)

Jag är inte jätteförtjust i massa olika tavlor och så. Därför har jag hittat annat att fylla extrema tomrum på väggarna med. Det får ju inte vara alltför tomt men det ska inte vara plottigt heller. Svår balansgång det där.

Ni ska få se lite vad jag menar. Här delar jag med mig av vad jag fyllt den stora tomma väggen i sovrummet med!

Ikväll har det fixats och donats här hemma med saker som skullat upp på väggar och skit. Mycke har jag fått hjälp med, eller ja, i princip allt. ;)
Jag kan fan inte borra i betongväggar och mäta och se till så det blir rakt och så. Hehe.

Eftersom jag dessutom har skadat min fot och den behöver vila så har min huvuduppgift därför varit att peka och bossa! :)

Såhär fint blev det i hallen: